Ryser i hela kroppen och får tårar i ögonen varje gång jag ser ett klipp från Känn ingen sorg för mig Göteborg spelningen på Way out west. Vet inte riktigt varför för brukar aldrig bli berörd så bara från ett klipp, men det känns som Håkan betyder så jävla mycket för mig och lyckas med att beröra genom just ett klipp också, av någon oförklarlig anledning.