This is what I've been waiting for
Såg Mystery Jets igår på Debaser Slussen i Stockholm. Det var en mycket fin spelning och ganska så annorlunda från de två tidigare konserter jag varit på med dem i år. Skillnaden var att de mestadels spelade låtar från skivan Serotonin som släpptes i juli och som enlig mig är en av de bästa skivor som släppt i år. Tycker att Mystery Jets skivor bara blir bättre och bättre för varje skiva och den nyaste är verkligen somsagt grym.
De inledde hela konserten med Alice Springs som också är öppningsspåret på skivan och sedan fortsatte de att spela låt efter låt som man ville höra. Bästa låtarna var Serotonin och Waiting on a miracle. Den enda låt jag kände att spelningen saknade var Half in love with Elizabeth. Möjligtvis It's too late också. Tidigare har Blaine varit min favorit men för varje gång jag sett de live har jag fallit mer och mer för gitaristen och andra sångaren William. Han ser alltid så glad ut och hans leende gör att man totalt smälter. Han injöd alla till efterfest efter konserten på Pet sounds och sen så sa han How come all the places in Sweden are named after songs? You should name one after a Mystery Jets song. och så sa han något i stil med That will never happen, och då sa Blaine Maybe when we're older William, vilket jag tyckte var himla fint.
Det var ganska så mycket folk på spelningen och de verkade överraskade av att de var just det för att de aldrig varit i Stockholm förut och inte visste om deras senaste skiva var släppt i Sverige än. De sa att de verkligen gillade Stockholm och de lovade att komma tillbaka så det hoppas jag verkligen att de gör.
De avslutade hela konserten med att spela Behind the bunhouse precis som de avslutat de jag sett tidigare med dem och det var så himla fint och stämningsfullt. Älskar liksom hur låten live först är jättelugn och sen byggs upp för att i slutet explodera. Till min stora förvåning blev det tre extranummer också: Flakes, Dreaming of another world och Loorna Doone som var sista sista låten och det var också en helt magisk avslutning.
Ni som inte kunde vara där borde kolla på klippet nedan då de spelar låten Serotonin under The serotonin sessions. Fler låtar från det hittar ni på Youtube.
(alla bilder är det jag som fotat)
De inledde hela konserten med Alice Springs som också är öppningsspåret på skivan och sedan fortsatte de att spela låt efter låt som man ville höra. Bästa låtarna var Serotonin och Waiting on a miracle. Den enda låt jag kände att spelningen saknade var Half in love with Elizabeth. Möjligtvis It's too late också. Tidigare har Blaine varit min favorit men för varje gång jag sett de live har jag fallit mer och mer för gitaristen och andra sångaren William. Han ser alltid så glad ut och hans leende gör att man totalt smälter. Han injöd alla till efterfest efter konserten på Pet sounds och sen så sa han How come all the places in Sweden are named after songs? You should name one after a Mystery Jets song. och så sa han något i stil med That will never happen, och då sa Blaine Maybe when we're older William, vilket jag tyckte var himla fint.
Det var ganska så mycket folk på spelningen och de verkade överraskade av att de var just det för att de aldrig varit i Stockholm förut och inte visste om deras senaste skiva var släppt i Sverige än. De sa att de verkligen gillade Stockholm och de lovade att komma tillbaka så det hoppas jag verkligen att de gör.
De avslutade hela konserten med att spela Behind the bunhouse precis som de avslutat de jag sett tidigare med dem och det var så himla fint och stämningsfullt. Älskar liksom hur låten live först är jättelugn och sen byggs upp för att i slutet explodera. Till min stora förvåning blev det tre extranummer också: Flakes, Dreaming of another world och Loorna Doone som var sista sista låten och det var också en helt magisk avslutning.
Ni som inte kunde vara där borde kolla på klippet nedan då de spelar låten Serotonin under The serotonin sessions. Fler låtar från det hittar ni på Youtube.
(alla bilder är det jag som fotat)
Kommentarer
Trackback
