I see the black fade to grey

I torsdags var vi på Glasvegas på Annexet och det var magiskt. Bandet kom in på scen till låten Pain pain never again och börjar sen spela The world is yours. I princip hela konserten stod man och ryste och i mellansnacken så dog jag lite. Allra allra bäst är när de i extranumrena spelar Lots sometimes, och innan de spelar den berättar James på den finaste skottskan som finns att han gillar den låten jättemycket men att man aldrig vet vad andra ska tycka om låtarna, men så hade Jonnas syster sagt att hon gillade den låten. Det får mig att sakna Glasgow så otoligt mycket. 

Konserten är så himla bra att jag aldrig vill att de ska sluta spela. Grymt var även Shine like stars, Whatever hurts you through the night och It's my own cheating heart that makes me cry. Det var en perfekt blandning mellan gamla och nya låtar för de spelade bland annat Lonesome swan, S.A.D light, Geraldine och så givetvis Daddy's gone från första skivan.

Det enda minuset med konserten var lokalen. Gillar inte alls Annexet, det är alldeles för stort och man får inte alls den där intima känslan. Man kommer inte tillräckligt nära bandet och publiken står för utspritt för att det ska bli den där magiska känslan i publiken. Den om att man tillsammans är med om något magiskt.




Kommentarer
Postat av: Cissy

Ja visst är lokalen värdelös? Och jag lessnade lite på de som var otåliga i publiken under Flowers & Football Tops. Men herregud vilken fantastisk konsert. Jag är fortfarande helt förtrollad.

2011-05-23 @ 21:55:25
URL: http://radionerd.wordpress.com
Postat av: rebecka

åh glasvegas <3

2011-05-25 @ 20:11:02
URL: http://novemberhimlen.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0