Ikväll är sista dagen för Debase Slussen och jag jobbar mitt sista pass där. Det stället som har varit mitt andra hem de senaste åren. I början när man hängde utanför och hoppades komma in på sitt favoitbandsspelningar innan man var 18. Alla sega veckodagar man jobbat och plötsligt knockats av ett ban man aldrig hört för att dom är så oerhört bra. Det kommer jag sakna mest. Upptäcka ny fin grym musik live. Stockholms bästa scen enligt mig, trång, svettig, mörk. Publiken som kommer så nära nära scenen.

 

Alla nätter då man jobbat och det varit så varmt, stressigt och så har man fina kollegor som peppar en och dj:n spelar världens bästa musik och man blir peppad och glad trots att man snart varit vaken i 24 timmar och är dödstrött.

 

Alla fantastiska spelningar man sett som bland annat Sugarplum Fairy, Mystery Jets, Ludwig Bell, Satelite stories, The Antlers, Maccabees, Kristian Anttila, Carl Norén, Lasse Lindh, We were promised Jetpacks, The Revival Tour, The Hives och många många fler.

 

Tack Debaser Slussen för allt.

 

Ikväll är det hemliga band som spelar men har fått höra att det är Invasionen och Markus Krunegård bland annat. Jag är så jävla peppad på att få se Markus sista sista kvällen. Kommer bli så jävla fint. Nu jävla ska vi ha kul sista kvällen.

 

"Så föll ett långsamt regn genom trädgården.

 Och jag gick ut för att stilla en oövervinnerlig törst."

                                                   Kristian Gidlund 1983-2013

 

Kristian Gidlund dog tisdags och världen blev bra mycket fattigare utan honom. Otroligt inspirerande människa som verkligen älskade livet mer än de flesta andra.

 

Trummis i ett av våra gamla favoritband Sugarplum Fairy. Kommer ihåg första gången man hörde Sweet Jackie då den var med i filmen Fröken Sverige. Hur vi gick förbi för att halvkolla på Sugarplum Fairy när de spelade på scenen längst bort i Borlänge Centrum på Peace and love 2006. Och fastnade och stannade kvar för att deras livepelning var så grym. Köpte biljetter till deras spelning på Debaser Slussen samma år. Vi kom precis innan de började spela så vi hamnade ganska långt bak. De började spela och det var så sjukt grymt och vi tog oss längre och längre fram i publiken för att det var så bra och man ville stå så nära bandet som möjligt. Det var då jag fastande på riktigt för Sugarplum Fairy och de blev mitt favoritband. Deras två släppta skivor gick på repeat hela tiden. Alltid grymma live, och helt fantastiska i intervjuer, och oftast var Kristian den som var roligast i intervjuerna. Den bandmedlemmen som kom med rappa och roliga och smarta svar.

 

Jag och Ida har åkt Sverige runt för att få se dom spela live, sett dom live i Berlin på ett svettigt och trångt Magnet club. Helt fantastiska spelningar varje gång.

 

Kristians journalistiska texter var något extra. Oerhört fint språk och han fångade verkligen läsaren. Och sedan när han drabbades av den orättvisa sjukdomen och hur han beskrev det på sin blogg ikroppenmin.blogspot.se oerhört fint. Så fångande språk. Kände inte Kristian men på det sätt man lärde känna honom genom intervjuer och genom sina texter fick mig att beundra honom något oerhört. Han verkade vara en fantastiskt fin människa.

 

Tack Kristian. För musiken. För texterna. För allt. För du fått oss att uppskatta livet och ta till vara på det.