Kom och tänka på en krönika som min favoritkrönikör Ronnie Sandahl skrivit som heter något i stil med Musiken förklarar något vi aldrig kan förstå. Försökte hitta den på internet men eftersom det var ett bra tag sen den publicerades i Aftonbladet hittade jag den aldrig. Jag har den någonstans utklippt från tidningen, min mormor brukade och brukar köpa aftonbladet på måndagar och sen klippa ut hans kolumner och ge till mig bara för hon vet att jag gillar honom starkt, så himla fint av henne. Så när jag hittat den kan jag publicera den här, iallafall när jag googlade efter den hittade jag detta. Ronnie skriver där om sin favoritskiva: ...och stora havet med Jakob Hellman. Har aldrig lyssnat på Jakob men Ronnies kärleksförklaring till den skivan är så grymt fin så gå in och läs! Något jag skulle kunna skriva om Håkan Hellströms betydelse för mig.

Och om ni inte har läst Ronnie Sandahls fantastiska bok Vi som aldrig sa hora gör det nu. En av de bästa böckerna jag läst och som jag kan läsa om och om igen.