Nu har Ida joinat roadtripen i USA och därför har det varit väldigt tyst här på sistonde.
Igår såg vi en fruktansvärt fin konsert med Death Cab For Cutie i Oakland på Fox theatre. Pampig lokal och mycket folk. Sittande publik så det blev en speciell stämning men det var så sjukt bra och tyckte dom var ännu bättre än när jag såg dom sist på Arvika 2008. Bäst av allt på hela kvällen var när dom spelade Grapevine fires och Ida och jag blev så grymt lyckliga när vi hörde introt till den. I samma liga var också I will follow you into the dark, Underneath the sycamore, Codes and keys och Soul meets body. Dom hade med sig en stråkorkester som hette The magik magik orchestra från San Francisco som hade varit med på senaste skivan Codes&Keys och det passade alldeles utmärkt till deras musik. Förband var Youth Lagoon och fastnade speciellt för deras låt Seventeen.




Allt handlar fortfarande om musiken trots att vi är ute och åker och det är ett par bra band som släppt nya skivor som jag varmt rekomenderar och som spelas mycket när mil efter mil passerar under mittlinjen av vägen i USA, Love Antell från Florence Valentin har släppt skivan Gatorna tillhör oss och låten med samma namn är bara såå bra. Kristian Anttila har släppt skivan Djur och människor som växer mer och mer varje gång man lyssnar på den. Sen till sist så är det Mystery Jets som släppt skivan Radlands. Bäst just nu på den är You had me at hello, The ballad at Emmerson Lonestar och Someone purer.  Inte att förglömma är att vårat favoritband Gaslight Anthem släppt första singeln från skivan som släpps i juni, 45 heter den och den kan ni lyssna på i videon nedanför. Kan inte riktigt förstå att vi ska se dom spela livei New Jersey i slutet på juni.

Ramona Falls - Clover

Kristian Anttila släpper också snart en skiva! Tror att detta kommer bli en toppenvår med massvis med bra skivsläpp. Den 4 april så släpps Djur och människor och enligt honom själv så är skivan episk. Och episkt kan ju aldrig vara annat än bra.

Första singeln från kommande skivan heter Hisingen - Manhattan.

We've always wanted to make a record in America and after touring Serotonin the time felt perfect to go and do it. Our first three albums were entirely conceived and recorded in London so going out to Austin felt like the furthest place from everything we knew. We arrived with a handful of songs, but one in particular felt like it captured the spirit of why we had come there. It was called Radlands (a fusion of the 1970s Terrence Malick film 'Badlands' and Redlands, Keith Richard's Sussex estate), which is also what we named our studio; a big old wooden house on the banks of the Colorado river.

All we brought on the plane were the guitars on our backs, so we ended up borrowing all this amazing valve gear from an old guy called jack who ran a little studio up in the hills-which is why the songs sound the way they do. In the daytime we wrote lyrics on the porch and in the evenings a family of Deer would gather in the back yard to hear us play. Some nights we drove into town to drink and bring people back to play on the songs.

When we arrived home, it was hard to believe any of it even happened. It somehow all felt like a strange dream. But when Dan Carey heard it and invited us down to his studio we listened back to everything and it was all there, it was real. All we were missing were some gospel singers, which he found in the Streatham community ladies choir...

Twelve months on, and we are gearing up to take Radlands on the road. Its been a long time and we cannot wait to see you all again.