Satt och tittade på TV igårkväll i väntan på att gå till jobbet och det var På spåret med Christian och Morgan från Christer i P3. Och såhelt plötsligt när jag ska gå så blir det musik och ingen mindre än Kristian Mattsson aka Tallest man on earth som spelar Dancing in the Moonlight(orginal av Thin Lizzy) med Augustifamiljen. Fruktansvärt fint är det! Gudars vad jag saknar att se honom live. Lyssna även på denna fina liveversion av låten med Thin Lizzy.

I lördags cirka klockan 2230 klev Sugarplum Fairy upp på scenen i Malmö och då var det drygt ett och ett halv år sedan vi senast såg dem. Var galet peppad innan och när de går ut på scen och börjar spela Last chance så känns allting så jävla bra. Insåg hur mycket jag saknat dom och så fint att äntligen få se dom live igen. Kändes bra också att höra Victor säga något i stil med att dom är tillbaka nu och inte bara ska ha en spelning vartannat år framöver. Fruktansvärt fint att se att Kritistian har blivit frisk och är tillbaka bakom trummorna. Två nya låtar spelade dom, varav en var den dom spelade redan på spelningen på Debaser Slussen i maj, och resten var gammalt. Absolut bästa var (And please) Stay young. Dock tyckte jag att det var lite för många låtar som Victor sjunger hade uppskattat om Carl hade fått spela lite fler som han sjunger också.

Givetvis avslutade dom med låten Sail beyond doubt, som alltid. 

På ett sätt så var det så mycket nostalgi och det kändes verkligen som att resa tillbaka ett par år i tiden. Sugarplum symboliserar så mycket av mina tonår och min uppväxt och när jag hör alla dom låtarna så får jag tillbaka samma känsla som jag kände exakt just då. På ett sätt känns alla låtar så himla cheesy nu, men jag blir samtidigt så himla himla glad av att höra alla dom låtarna. Dom är en del av min uppväxt och har betytt så sjukt mycket hela tiden, dom har fått mig att upptäcka fruktansvärt mycket bra musik och dom kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Dom påminner mig så mycket om Dalarna och vår hemstad Falun och det är något speciellt med just det också.

Här är några av bilderna jag tog på spelningen:

Och idag har Molotov Jives nya singel Friendship släppts på Itunes! Finns att lyssna på en snutt om man inte vill köpa, men den är väl värd 9 kronor. Ser fram emot deras nya skiva mycket också, som enligt Anton är "hård och mörk". Tror den kommer i mars någongång.

Det är ju något alldeles speciellt när den abslout bästa artisten man vet släpper något alldeles nytt.

Här är den, äntligen. Markus Krunegård med nya låten Everybody Hurts. Tror den kommer växa mycket med tiden. 

Vet inte om jag skrivit om denna låten förut men den tåls att skrivas om igen. Åt samma håll med Lars Winnerbäck. För den är så sjukt bra. Åh. Passar perfekt att lyssna på när man halkar omkring på gatorna med blåsten emot sig halsduken högt upp över öronen täckandes halva ansiktet och hög hög musik i lurarna. Inledningen på låten är magisk.

Ofta tänker jag på hur fruktansvärt mycket jag älskar musik. Inser gång på gång att jag inte skulle kunna leva utan den. Älskar den känslan när man hör en skiva för första gången och liksom känner i hela kroppen att det här är någon speciellt. Det är som att den som gjort skivan förstår exakt hur man känner och man vet att den här skivan kommer att betyda mycket framöver. Eller när man hör en låt för första gången som man älskar på en gång och kommer ihåg exakt det ögonblicket och känslan man hade just då flera år senare när man hör just den låten.

Lyssnar väldigt mycket just nu på skivan Bon Iver-For Emma, forever ago. Vi har tipsat om låten Skinny Love från den skivan tidigare, och jag vet att många hypat skivan för länge länge sedan men det är först nu jag upptäckt hela skivans storhet. Bättre sent än aldrig. Gillar låtarna Flume, Re:stacks och så den fantastiska slutlåten For Emma lite extra mycket.