Det är läskigt det där, tänkte precis gå in och blogga om Hela livet var ett disco, men blev försenad för att andra saker har kom emellan, och när jag gör det ser jag att Ida precis bloggat om den, ibland tänker vi exakt likadant samtidigt. Det kan hända att jag precis tagit upp telefonen och börjat slå in hennes nummer och så ringer hon mig. Eller så börjar hon sjunga på låten jag har i mitt huvud. Scary.

Tillbaka till låten, Hela livet var ett disco går just nu på repeat hemma hos mig med. Couchsurfarna är ute på stan och jag kollar igenom Way out West bilderna och väljer ut några för att ladda upp här på bloggen inom kort. Oj vad jag beundrar Markus, han kan typ inte göra en dålig låt, övergrym är vad han är. Taggar järnet för att se honom på Popaganda i slutet på Augusti, och förhoppningsvis höra låten live.

Kicken, var är den?
Kicken, vart tog den vägen?
Hela livet var ett disco
men hur kunde det bli så svårt?

Det blev inte så att jag såg honom på Kulturkalaset ,såg bästa Molotov Jive istället. Dom slutade samtidigt som han skulle börja på en annan plats i Göteborg, så jag stannade kvar ett tag och köpte en skiva till Filippa som var med mig som tyckte att dom var bra. Inget gör mig gladare än när jag får folk att börja lyssna på Molotov. Köpte en tröja till mig också(den 3:e Molotov Jive-tröjan, man kan aldrig ha för många) och pratade lite med Anders också om att jag kände mig som en stalker, men han tyckte bara det var kul att jag åkt ner en dag tidigare till Way out west. Avslutar med en bild på bästa Anders.