Idag tipsar jag om fantastiska Highschool stalker med Hello Saferide och hoppas hoppas hoppas att syster ska ringa och säga att det är efterfest men bästa karln som är i stan ikväll.

För ett par veckor sedan fick jag ett paket i brevlådan som jag väntat på sen någon gång i början på december. Det innehöll de skivor som jag beställt från skivbolaget Side one dummy record i USA, bland annat the '59 sound på LP som jag gav Ida i julklapp. I paketet fanns även Chuck Ragans första skiva Feast or famine som inte går att få tag på i Sverige eller lyssna på Spotify. Jag måste bara blogga om öppnings spåret på den skivan som heter The boat. Helt fantastisk låt och det står så sjukt fint i texthäftet om den "for HWM, The boat, and for all who depend on music to stay afloat."




Ni måste också titta på klippet där Chuck Ragan spelar låten live, för som vi bloggat tidigare så är han tusen gånger bättre live än på skiva. Ryser lite när jag hör introt till denna låt.

Jag måste rekommendera Glasvegas helt nya singel The world is yours som trots att jag har varit mycket skeptisk till att de någonsin ska lyckas slå deras magiska första skiva faktiskt är riktigt bra.

Brian Fallon får vårat favoritband Gaslight Anthem har slagit ihop sig med Ian Perkins och tillsammans kallar de sig The Horrible Crowes. De släpper en skiva i sommar och planerar en liten turné i bland annat UK/Europe. Hoppas det innebär att de kommer till Sverige också men hoppas inte på det alltför mycket. Får helt enkelt bege mig till UK för att se dom när det är dags i annat fall. Än så länge finns det inget man ska lyssna på men Brian lovar på sin blogg att publicera det på The Horrible Crowes blogg när de har något färdigt. Det ser vi fram emot!

Det var länge sen ni fick en spellista av mig så här kommer en MÅNTIARA ATTACK. Jag har valt varannan låt, de andra har min kamrat Annie valt. Vi gjorde den en fin kväll i Glasgow i juli och varje gång jag vill lyssna på något peppt så sätter jag på den.

Nu finns det ett datum för då Carl Noréns skiva Owls släpps. Närmare bestämt den 16 fesbruari. Nedräkning tills dess!

Efter att ha hört Andreas Söderlund spela låten Pappa pappa varför gråter jag? i Musikhjälpen 2010 fick jag upp ögonen för honom. Andreas är även sångare i Niccokick men 2010 släppte han soloplattan Daustralien som innehåller låtar med svenska texter och det är så himla fint. Hela texthäftet består av sjukt många vackra ord och jag kan bläddra igenom det om och om igen samtidigt som jag lyssnar på skivan. Och att han sjunger på skånska gör det hela lite finare eftersom jag alltid faller för folk som sjunger med dialekt. Finns att lyssna på Spotify.

Bäst såhär tredje veckan i januari tvåtusenelva är Sorrow med The National.

Min kompis Annie som jag bodde i Glasgow med älskade White Lies. Och just nu lysnar jag extremt mycket på låten Death med White Lies.(Videon gick inte att lägga in från youtube så ni får klicka här om ni vill se den) På något sätt får den mig att tänka på Glasgow.

Jag skäms lite att erkänna det, eftersom jag har dissat Familjen hela tiden när Ida gillat det, men jag kan inte låta bli att gilla låten Det var jag. Vet inte vad det är som jag gillar med den men bra är den iallafall! Det är bara att erkänna att man hade fel.

Varje år går jag in med inställningen med att DETTA ska bli året. Året då allt händer, året då jag ska förändras och bli den jag egentligen vill vara, Och varje år går det väl liksom lite åt skogen. Fast alla år har sin charm, och förra året var jag med om massor av saker jag aldrig trodde jag skulle vara med om. 2010 var bergochdalbana ganska mycket, man åkte mellan total lycka och tomhet. Men förra året var ändå allt som allt himla fint, för det är precis så det ska vara, upp och ner.
I år peppar jag också. Och bästa låten att peppa ett nytt år med är Marit Bergmans This is the year. 

Twin Atlantic, som Hanna tidigare skrivit om bland annat här, sjunger med så fantastiskt fin skottska att man smälter lite.
Dom släpper ny skiva i år och första singeln från den, Edit me, finns nu äntligen på bandets myspace och den låter helt grymt bra precis just nu. 
Jag fullkomligt älskar den magiska känslan som infinner sig när man hör en ny grym låt för de allra första gångerna.

På molototovjive.blogspot.com finns det två videos upplagda med två sprillans nya Molotov Jive låtar live från Cirkus(från spelningen då de var förband till Suede). 29 och No words heter dom. Vi var tyvärr inte där så jag är himla glad över att kunna kolla på dessa videos.

I senaste nummret av Nolltvå som är en gratistidning som man kan läsa i Dalarana är det en intervju med Carl Norén. Och vad som är lite speciellt med den intervjun är att hans bandkamrat från Sugarplum Fairy trummisen Kristian Gidlund som har gjort den. Intressant att läsa, man får blandannat höra hur de träffades och hur de började spela ihop. Och om varför Carl valde att satsa solo och vad låtarna handlar om. Trist var det att läsa hur det står till med Sugarplum.
På Nolltvå.se kan ni läsa artikeln. Bläddra fram till sidan 50-51.

Nu är det 2011 och dags för mig att sammanfatta året som gått genom att ge er min topp 3 över 2010 års bästa skivor. 

På första plats:

Mystery Jets - Serotonin
För att vi hade väntat på den så länge, men ändå inte förväntat oss att det skulle låta så bra. Att varenda låt var helt fantastisk, och tusen gånger mycket bättre än de två tidigare skivorna. Hela skivan blev på ett sätt soundtrack till sommaren, när jag åkte genom de skottska högländerna var denna skiva på repeat. Texterna på skivan tycker jag skiljde sig mycket från de tidigare, texterna betydde mer och kändes viktigare. Sen att jag fått se Mystery Jets live tre gånger under året, när jag innan bara sett de en gång, var också fint. Och alltid alltid levererade de live och var sjukt bra.


Andra plats:

Gaslight Anthem - American Slang
Jag kan inte göra en årsbästa lista utan att nämna Gaslight. För de stod för de bästa spelningarna jag någonsin sett och deras musik kom att bli viktigare än någonsin för mig. Under november och december var det enbart Gaslight jag lyssnade på och aldrig blev jag trött på det. För att soundet till The diamond street church choir är magiskt och när jag gick till jobbet i Glasgow sent sent varje helg under sommaren var denna låt i lurarna och jag kände att så länge jag har denna låt att lyssna på så överlever jag. Boxer, The queen of lower chelsea, American slang och Stay lucky är fantastiska låtar det med. Ett band som är övergrymt och fantastiskt live förtjänas att hyllas om och om igen! Och även de låtar jag inte riktigt fastnat för på skivan växte något enormt när jag fick höra de live och nu är det nästan favoritlåtar för mig. American Slang kommer alltid att betyda lite extra eftersom det var tack vare att de släppte den skivan just 2010 som de spelade i Glasgow och sedan i Sverige på hösten.

Tredje plats:

Shout out louds - Work
Hade egentligen inga förväntningar och det var väl kanske en av anledningarna till att det blev extra bra. Fall hard lyssnade jag på repeat i början av året och den låten blir aldrig dålig, det spelar ingen roll hur många gånger man lyssnar på den. Walls tyckte jag inte om till en början men efter ett antal lyssningarna växte den massor. Moon, Too late too slow, Throwing stones och Show me something new är också mycket bra låtar från den skivan. 

Annat som också var bra: Hästpojken - Från där jag ropar(fast den släpptes ju egentligen på i slutet av 2009), Tallest man on earth - The wild hunt, Elias and the wizzkids - Just do it, Petter Seander - The denial of me, myself and I, Johnossi - Maverics, Band of Horses - Infinite Arms, Kristian Anttila - Svenska Tjejer, Säkert!- Facit

Vilka skivor gillade ni mest 2010?