I en bil på väg ner mot Malmö lyssnade vi på P3 och precis efter att vi stannat och sen satt på radion igen så berättade de i P3 musik att The Gaslight Anthem skulle spela på Debaser Medis på söndag och så spelade de American Slang. Inte ofta man hör Gaslight på radion och det passade så perfekt att få höra den när vi just var på väg till deras konsert i Malmö!

I samma program ungefär en halvtimme in i programmet så hörde vi Viktorous låt When we were 10 för första gången också, antingen kan ni lyssna på den där eller så kan ni lyssna på den på Spotify.

Ikväll är det Gaslight Anthem på Debaser Medis. Längtar så sjukt mycket men samtidigt vill jag aldrig att det ska bli kväll för det är den sista Gaslight konserten vi kommer se på ett bra tag.

Om nån timme står Gaslight framför oss för andra kvällen i rad, den här gången på Brewhouse i Göteborg. I kön utanför tog Brian upp låtönskningar inför kvällens spelning. Grymt är det och spelningen på kb i Malmö igår var magisk.

Nu lånar vi pappas bil och åker mot Malmö för att se Gaslight Anthem spela där ikväll på KB. Imorgon ser vi dom i Göteborg och på söndag i Stockholm. Behöver jag ens säga att vi ser fram emot detta enormt?



Nu finns det en video till Johnossis låt Dead end.


Och så en till Kristian Anttilas Magdalena(livet före döden)

Håkans allra senaste skiva finns nu på spotify, nu bänkar vi oss framför tvn och det första avsnittet av psl på festival.

Idag släpptes första singeln When we were 10 med Viktorious som är Viktor Norén från Sugarplum Fairys soloprojekt. Har inte hittat någonstans där man kan lyssna på den än men lovar att uppdatera här så fort jag själv lyssnat på den. Tills dess kan ni kolla in när Cissi Wallin intervjuar Viktor.

Idag lyssnar jag på Undercover Martyn med Two door cinema club!

Ni har väl inte missat PSL på festival som har premiär på SVT2 på tisdag klockan 22.45. Verkar som det kommer vara ett grymt program och passar perfekt när man börjat sakna sommarens festivaler och längta till nästa festivalsommar!

Lyssnar på Tallest EP:n Sometimes the blues is just a passing bird som Ida hade med sig hem från konserten med honom i New York. Och alla de fem låtarna som finns på den skivan är passar utmärkt att lyssna på just nu, och inleds med låten Little river som ni kan lyssna på i klippet nedanför.




Tallest man on earth spelar två kvällar på Södra teatern i Stockholm i december. Eftersom jag nästan var säker på att jag skulle få se honom i Glasgow den 22 november så väntade jag med att köpa biljett, men nu visar det sig att jag inte kan se honom i Glasgow längre. De har dessutom flyttat konserten till en större scen där. Tänkte då köpa biljett till en av konserterna i Stockholm men då visar det sig att båda kvällarna är utsålda sen länge. Jag köper en biljett till spelningen i Glasgow då men inser att jag inte kommer kunna flyga till Glasgow för att flyget går tidigt på söndagsmorgonen den 21 november och då är Ida och jag fortfarande kvar i Lund efter att ha sett Håkan Hellström där dagen innan. Så allt slutar med att jag inte kommer att få se Tallest man on earth tyvärr och jag vet inte vad jag ska göra. Har sett framemot det sjukt mycket eftersom det var i september förra året jag såg honom live sist och det är alldeles för länge sen. Tycker det är grymt kul att han blivit så pass stor att han säljer ut konsert efter konsert. Samtidigt är jag så arg på mig själv att jag inte var ute i tid. Och nu har jag två biljetter till hans konsert på The Arches i Glasgow måndagen den 22 november men kan inte gå, men åtminstonde går pengarna jag betalat för dem till honom så helt slängda i sjön är de iallafall inte. Nu hoppas jag innerligt att fler Sverige datum tillkommer i hans turnéplan. En konsert på Arenan i Falun till exempel skulle inte vara helt fel.

Just nu lyssnar jag massor på något som kanske är den bästa Dylan låten.
Eftersom jag inte lyssnat massvis på Dylan genom åren stötte jag på den första gången när vi spelade den på gitarrkursen i våras, låten kan ni även hitta på spotify.
Don't think twice it's alright.

Ida tipsade mig om att se sista delen i programmet the seventies(som finns på svtplay.se tills på måndag 25/10) för det handlade om arenarock och innehöll en intervju med Bruce Springsteen. I programmet visade de ett klipp från konserten 1985 på Ullevi då han spelar Born in the USA och det ser ut som han ska sprängas så mycket han tar i. Önskar innerligt att man hade varit född då och kunnat stå i publiken, men det var så himla fint att se detta klipp för han tar i så mycket och det är så mycket hjärta i musiken. Hittade inget klipp med Born in the USA från Ullevi 85 på youtube men hittade ett klipp från Paris samma år. Och där ser det också ut som han ska sprängas och det är nästan det finaste jag sett.

Hittade en promo CD som jag fått från The Glad Café när jag bodde i Glasgow med två låtar på. The Glad Café är ett Café/spelställe mm som ska öppna i Southside i Glasgow 2011 som de för nuvarande håller på att samla in pengar till genom olika konsertkvällar och genom att sälja en CD med olika Glasgow bands låtar på där alla pengar går till just öppnande av cafét. Så himla fint tycker jag, att alla hjälps åt, existerande liknande ställen till enskilda personer, att samla in pengar till det och verkligen brinner för att hjälpa andra ställen att öppna.

Första låten på den skivan heter When no one is around med bandet Barn Owl. Tyckte den låten var särskilt bra men hittade bara en liveversion av den på youtube. Bättre än ingenting iallafall!

Johnossi startade sin Sverige turné i torsdags i Uppsala på Katalin och spelade dagen därpå i Norrköping på Flygeln.
Två fantastiska vänner gjorde det möjligt för mig att gå på dom båda.
Båda spelningarna höll hög kvalité, speciellt då John Engelbert var enormt peppad på scen och gav allt som om varje låt vore den sista. 
En utsåld Uppsala spelning och en Norrköpingsspelning med över tusen personer i publiken är det tydligaste beviset på att Johnossi inte längre är okänt för den stora massan.
Som jag redan skrivit om tidigare tycker jag att spelningar på större lokaler aldrig blir, trots ett enormt peppad band, lika bra och magiska som på intima lokaler. Flygeln är större lokal. Katalin är mer intim.
Setlisten var exakt samma på de båda spelningarna, vilket jag kan känna är lite tråkigt, med alla klassiska Johnossi låtar men med en av mina absoluta Johnossi favoriter Social Flu, b sidan till Party with my pain som handlar om den sociala fobin.
När John en bit in i Norrköpingsspelningen förklarar att "vi älskar er verkligen, och inte sådär som andra band säger, utan vi älskar er verkligen" känner jag att Johnossi är ett sånt band som alltid kommer att älska att stå på scen inför en peppad publik, oavsett hur stora dom än blir.

Johnossi på Flygeln i Norrköping 15/10-2010.

Show me the light är den nya singeln från Mystery Jets skiva. Och nedanför kan ni titta på videon till den låten.
Fullkomligt älskar textraden som jag har som rubrik, vet inte riktigt vad det är men det är soundet och texten tillsammans som gör det så perfekt!

Kan bara instämma i det Ida skrev tidigare att Carl Norén igår på P3 livesession var sjukt fint. Kan tillägga att det också var kul att se att det var min favorittrummis Johan Hansson från Molotov Jive som spelade trummor med Carl och även Edvin från Markus Krunegårds band på klaviatur.

Första singeln från hans kommande skiva är The Anger och det finns en musikvideo till den.

Upptäckte precis att också att The Anger och en akustisk version av Going out tonight finns på Spotify, helt underbart!

Var på Bengans idag för Håkan Hellström skulle signera nya skivan. Igår släpptes 2 steg från paradise och har bara hunnit lyssna på den en gång så länge. Det låter annorlunda än de förra skivorna, och det känns på ett sätt som det är en ny Håkan. Mycket av recensionerna man läst om skivan har handlat om att skivan är mer jämn än tidigare men inte har några klockrena singlar och kan instämma i det. Om man bortser från första singeln River en vacker dröm, som än så länge är min favoritlåt från skivan, då. Fick vänta drygt två timmar på att få skivan signerad och bakom oss i kön i kylan stod det ett gäng pojkar med en gitarr på vilken de spelade Håkan låtar på hela första timmen och alla sjöng med vilket var helt fantastiskt fint. Sedan när vi nästan var framme såg man hur alla som precis varit framme vid Håkan kom med ett leende på läpparna och en del grät till och med. Så himla fint att Håkan berör precis alla.

Köpte samtidigt Kristian Anttilas nya skivan Svenska tjejer som släpptes i förra veckan för jag kände att jag bara måste ha den. Så nu blir det till att äta nudlar ett par veckor eftersom jag spenderat hela min budget på skivor. Men det var det värt. Hade lyssnat några gånger på Spotify på skivan innan och mina favoriter är Irene(på vilken introt påminner mycket om introt till When they come med Deportees), Magdalena(Livet före döden)(som tog ett par lyssningar att gilla men sen växer den mer och mer varje gång man lyssnar på den) och Sandra(som innehåller ett riktigt Kristian Anttila gitarriff). Rekomenderar starkt att ni antingen köper skivan eller lyssnar in den på Spotify.

Vi ber om ursäkt för det dåliga bloggandet.
Vi har spenderat helgen och nåra dagar till med fotboll och den här låten i Amsterdam.
Men nu blir det ändring på det, igår begav vi oss direkt från Arlanda till radiohuset och p3 live session med Carl Norén och Britta Persson.
Med Carl Norén som denna gång hade ett band bakom sig vilket gjorde det otroligt grymma låten Going out tonight magisk. Carls skiva släpps i början av 2011.
Programmet kan ni lyssna på här.
Carl Norén spelar första halvtimmen och Britta det följande två halvtimmarna.
Massor mera har hänt, igår släpptes äntligen Två steg från paradise, i fredags var vi på Hästpojken och idag och i morgon är det Johnossi som gäller två kvällar i rad för mig.
Uppdateringar kommer inom kort.

Carl Norén i p3 live session igår.

bild och film från Mystery Jets spelning på Merury Lounge den 14e september och från Tallest man on earths spelning på Webster Hall för knappa två veckor sedan(bilderna och filmerna är dock inte av den allra bästa kvalitén).

Radio City Music Hall är en av New Yorks mest välkända scener och jag tyckte innan att det är lite märkligt att The Gaslight Anthem skulle spela just där.
Det visar sig att jag kommer att ha rätt, arenan tar omkring 6000 men har ingen sektion för ståplatser.
Jag har i vilket fall som helst lyckats köpa biljett nere på parkett och inte balkong.
Bästa möjliga med andra ord.
Innan har jag peppat massor, tyckt att Gaslight skulle bli den perfekta avslutningen på min tjugo dar som jag till största del tillbringar ensam i New York.
När Gaslight kliver på scen efter två förband ställer sig tack och lov publiken upp vid sina ståplatser, så bra som det kan bli under dessa förutsättningar med andra ord.
Gaslight kör alla mina favoriter The diamond Church Street Choir, American Slang, Boxer, Here's looking at you kid och Miles Davis and the cool och det går inte att ta miste på hur glada dom är att få spela på Radio City Music Hall och att vi gjort ett aktivt val och köpt biljetter och kommit på spelningen.
Utan oss skulle dom inte finnas säger Brian.
Såhär långt var spelningen perfekt, men det här med spelningar på stora scener med publik som inte kommer sådär nära blir aldrig lika fantastiska som trånga, svettiga spelningar vilket därför inte gör den helt grym.
Jag står alldeles för långa stunder och är någon annanstans och den här totala lyckan som infinner sig när favoriterna spelas innfinner sig inte riktigt, bara nästan, en gång.
När Brian börjar introt till The diamond Church Street Choir.
Den 31a oktober spelar dom på Debaser Medis.

Förra oktober åt jag chevémackor och drack te i Fisksätra nästan varje dag och lyssnade på denna höstspellista. Så varje gång jag lyssnar på Barn av röda stan med Markus Krunegård är det just det jag tänker på. Nu är verkligen hösten här och jag tycker det känns ganska mysigt, och den spellistan passar exakt lika bra i år med.