Årets skiva är lätt Songs for the fallen apart med Molotov Jive. Är också en av de bästa skivorna jag någonsin hört och soundtracket till 2009 är just den skivan. Finns knappt ord för att beskriva hur bra den är. Den har funnits med under hela året och betytt så otroligt mycket. Kommer ihåg första gången jag hörde skivan. Hade förbokat den på cdon och såfort jag fått den i brevlådan laddade jag in den på mobilen och gick sen iväg till tunnelbanan med den i lurarna. När jag gick av i skanstull gick jag samtidigt och läste recensionen av den i sthlms city där de dissade skivan och jag tänkte hur totalfel dom hade. Hör bara:
"Det är inget fel på kaxiga ambitioner - om man har täckning för det vill säga. Molotov Jve gör 60tals influerad indiegaragerock, en genre som redan görs/har gjorts bättre av band som Mando Diao och Sugarplum Fairy. Det är kompetent men saknar nerv och hitpotential, vilket gör att Molotov Jive bara blir en blek kopia av sina svenska föregångare". Somsagt dom kunde inte ha mer fel. Redan första gången jag hörde den kändes det klockrent, jag kände att det här kan bli något stort. Och det blev det också. Utan att ha räknat kan jag också säga att Molotov Jive var mest sedda bandet för mig i år. Och dessutom världens just nu bästa liveband. Varenda spelning har de levererat max och varit helt fantastiska vare sig det är trettio i publiken eller flera hundra. Här är lite bilder från årets spelningar:

Det började den 29 januari med releasefest på Debaser med konsert.




Nästa konsert med Molotov Jive blev den 20 mars på S2 i Borlänge



Sen exakt en månad senare skulle jag inte alls befunnit mig i Eskilstuna, men efter att alla kompisar svek och kvällens planer blev inställda vid lunch samma dag ringde jag upp den enda man kunde lita på: Martina. Frågade henne om hon hade lust att åka till Eskilstuna samma kväll och hon var pepp direkt. Och eftersom pappa, Ida, Matilda och Jenny var långt bort från Sverige lånade jag pappas bil utan hans vetskap och åkte till Eskilstuna för att se Molotov Jive på RAW. Mycket fin kväll.



Den 9 maj jobbade Ida och jag som funktionärer på New Generation festivalen, jag som stagehand, Ida som städansvarig. Fast det fanns inte överdrivet mycket att göra så hängde mest bakom scenen med två trevliga tjejer. Det är då jag hör att Molotov frågar sin ansvariga person om det finns någon som kan köra deras grejer till replokalen efter deras konsert, varpå hon säger nej direkt nästan. Då ser jag min chans och säger att jag har ju körkort. Herregud. Så efter att Sugarplum spelat så kör jag en minibuss med deras grejer till deras replokal. Och sedan tar sista nattbussen hem när det typ blivit morgon igen.


Sen en vecka senare lyckas jag genom att ha skrivit mail till flera personer komma in på Debaser Medis där Peace and love festivalen har kickoff fast det är 20 års gräns och jag bara var nästan 19. Vad jag inte gillar åldersgrönser på spelningar. Ida och jag hade en ny digitalkamera som sög, men filmade detta med den iallafall:



Sen så blev dom tillsist bokade till Peace&love festivalen också och så blev den festivalen komplett. Längst fram där taggad till tusen. Galet. Och så himla bra!


Sen så skulle dom spela på Trädgården den 11 juli. Dagen innan jag fyllde 19. Men det fanns ett problem, det var 20 års gräns och sträng sådan. Men man kan alltid försöka så jag åkte dit med Ida och Martina som var 20 och 21 år och försökte. Blev nekad, och Ida och Martina gick in och jag satte mig utanför och såg allmänt ledsen ut. Då kommer ena vakten fram till mig efter ett kort tag och säger -tjejen, vi har haft möte och du får komma in, du såg så ledsen ut, bara du inte tar hit några fler 19 åriga kompisar. Och jag nästan springer in då otroligt glad!




Och så trodde jag att jag sett Molotov för sista gången i år. Men när jag bestämde mig för att åka ner till Göteborg för att gå på Way out west så kunde jag lika gärna åka ner en dag tidigare för att se när dom spelade på Brew house i Göteborg.




Och i oktober gjorde jag min första tatuering, Molotov Jive relaterad förstås.


Allt som allt ett fantastiskt Molotov Jive år. Skivan som spelats mest detta år och skivan som jag gett i princip till alla jag känner i födelsedagspresent.  Har försökt övertyga min omgivning om deras storhet, men vet inte om jag lyckats.
Så nu en fråga till er, vilken tycker ni är årets skiva?

2000 talets viktigaste album är självklart Håkan Hellströms allra första, Känn ingen sorg för mig Göteborg.
Har en massa anledningar.
För det första banade albumet väg för en massa andra band och artister som inspirerats av Håkan som aldrig funnits utan honom.
Senaste exempel kanske är Hästpojken.

För det andra en skiva med massa fantastiska låtar.
Känn ingen sorg för mig Göteborg.
Ramlar-fantastisk live.
Uppsnärjd i det blå- tydligen min och Hannas Håkan låt.
Nu kan du få mig så lätt-helt fantastisk låt med texten alla känner igen sig i. Alltid alla spelningars finaste ögonblick när alla får gåshud och tårar i ögonen.
Atombomb-så mycket igenkänningsfaktor.

För det tredje, en stark personlig anledning, utan Håkan hade jag aldrig upptäckt alla andra fantastiska band jag lyssnar på idag.
För vad sägs om Timo Räisänen(Håkans fd gitarrist), Johnossi(John är också Håkans fd gitarrist) Mando Diao , Sugarplum Fairy, Markus Krunegård, Laakso, Razorlight, listan är extremt lång.
Hade aldrig börjat gå på spelningar och festivaler om det inte var för Håkan.
Och jag hade varit död idag om det inte var för alla dessa band och deras musik.
Var skulle man tagit vägen i alla stunder av hopplöshet när inget annat funnits vid ens sida än just musiken?
Och kanske är det just därför Känn ingen sorg för mig Göteborg låten man ska lyssna på när klockan slår 00.00.

Hold on to love med Lasse Lindh. En engelsk version av Du behöver aldrig mer vara rädd. Tycker nog dock den svenska versionen är finare, vad tycker ni?

Tidningen The skinny listar the Scottish albums of the decade i sitt senaste nummer, och räknar ner från 50. Nummer ett blev Idlewild med skivan 100 broken windows som släpptes år 2000, ni kan lyssna på den skivan på Spotify. Läs hela artikeln och se hela listan här.

 


Om ni råkar vara i Skottland se till att få tag på tidningen The skinny som kommer ut en gång i månaden. Den är gratis och finns att hämta på restruranger och barer bla och innehåller oftast bra musiktips och man kan se kommande gig i den.

Rikard Wolff tolkar Johnossis låt 18 carat gold. Inte alls lika bra som orginalet, men lite kul, vår mammas idol tolkar en låt av våra idoler. Wille Craford tolkar Jag är en vampyr hittar ni här. Inte alls bra men somsagt kul att se.

Såg Pains at being pure at heart igår på Stereo i Glasgow. Mycket bra var det tycker jag men dock skitmycket folk och när Pains spelade hade jag och Annie en pelare ivägen för bandet, men ändå bra var det. Tycker att dom var mycket bättre live än vad de låter på skiva. Två förband var det också Paper Planes och The Depreciation Guild. De sistnämnda tyckte jag var det bästa, om ni inte har hört dom borde ni absolut gå in på deras myspace och lyssna på dom.
The Depreciation Guild om ni bara ska lyssna på en låt lyssna på låten Dream about me
The pains of being pure at heart 



Paper Planes



The Depreciation Guild


The pains of being pure at heart


Noterade att det var nästan bara killar på spelningen och alla stod minst två meter från scenen medans det längst bak var smockfullt. Lite märkligt.

P3 Pop:s 3 programledare under 2000 talet första årtionde listade sina bästa poplåtar under de 10 år som gått igår kväll i p3 pop.
Intressant att lyssna på hela och först ut var The Knives första låt.
Bland bästa låtar fanns också Jens Lekmans underbara Black cab och Vampire wekeend med Cape Cod Kwassa Kwassa.
Men ingen Jag är en vampyr! Är det någon låt som sammanfattar hela 2000 talet så är det definitivt den. Fantastisk låt och håller liksom än hur många gånger man än lyssnat på den, och den kan man väl verkligen räkna in under pop genren? 
Ni kan lyssna här och vill gärna höra vilken/vilka låtar ni tycker sammanfattar 2000 talets första årtionde!