It was Peace and love..

Festivalens bästa spelning stod Sugarplum Fairy för, bandet var extremt taggade och Sugarplum på hemmaplan på P&L i Borlänge brukar aldrig bli något annat än fantastiskt. Dock var spelningen alltför kort, och jag saknade låtar som Never thought I'd say It's alright och The Restless Breakout såklart, men ändå så sjukt grymt! Sugarplum var peppade, publiken peppad och då kan det ju inte bli annat än bra. Bästa låtarna var (And please)Stay young och Sensation, sån energi, underbart!




På andra plats, inte alls långt efter, kommer Molotov Jives konsert på onsdagen, jag var sjukt peppad inför den och det blev lika bra som man hade hoppats på, om inte bättre. Höjdpunkterna var Bridges Burn och så spelade dom Made in Spain som dom inte spelat live på ett tag, underbart!

Sen var ju såklart Mando Diao fantastiska, även om jag gärna hade hört lite fler äldre låtar, saknade speciellt Clean Town. Grymmaste låten var The Band, och det  var riktigt grymt att se så sjukt mycket folk som var på spelningen!
Hade bara önskat att jag stod lite längre fram bland folk som kunde alla texter och inte bara refrängerna, det var inte alls samma tryck där vi stod iår som det varit på Mando konserterna de andra åren, fast det hade nog med att göra att scenen var större än någonsin i år och publiken var uppdelad i tre..


Överraskande bra var Carl Barat och Pete Doherty. Hade bara hört några Libertines låtar innan men efter både Carl och Pete's grymma konserter så är Libertines ett band jag ska lyssna in mig mera på helt klart! Pete spelade också med Babyshambles och de var också mycket bra men hans egna akustiska spelning var bättre.

Även Deportees var överraskande bra, hade aldrig sett dom live men nya skivan Under the pavement - The beach är riktigt bra. Deras spelning var grym,bra blandning på gamla och nya låtar, och de avslutade spelningen himla fint med låten When they come. Det enda som fattades var att dom inte spelade Missing you, Missing me, men annars innehöll konserten allt man kunde önska sig: en 2.0 version(som Peder uttryckte det) av Arrest me til it hurts, Will you talk(if I listen), Who's gonna meet me, Turn back time och Under the pavement - The beach och andra bra låtar.


Johnossi, som ersatte The Kooks som hade ställt in, var grymma, som dom alltid är, och de spelade en ny låt som lät mycket bra, filmade en del av den så ett klipp kanske kommer upp inom en snar framtid.
Det var även häftigt att se Mötley Crüe, packat med folk och svårt att se någonting alls, men som tur var är jag lång och fick några glimtar av bandet då och då.  






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0