Aldrig någonsin bli som pappa

En del av den musiken ens föräldrar lyssnade på börjar man oundvikligt gilla. Mestadels har våran fader spelat dålig musik, men det finns en del bra musik han gillar. Som att han är ett stort fan av Bruce Springsteen. Han är även ett stort fan av Pink floyd och enda sen vi var små har vi en gång per år fått följa med ut till en lada i Skog(som ligger en bit utanför Falun) för att se coverbandet P-Floyd spela mitt i natten. Vi har oftast varit de enda barnen som varit med men det hela har varit så himla fint att stå bredvid mestadels medelålders män som skrålar med i varenda text.
Min absoluta favoritlåt med Pink Floyd är Wish you were here, och bestämde mig en gång för länge sen att börja spela gitarr bara för att jag ville kunna spela den. Och att jag skulle lägga av med att spela gitarr när jag lärt mig den. Har ännu inte kommit igenom mer än några sekunder.



Texten är något av ett mästerverk så publicerar den här också.

So, so you think you can tell 
Heaven from Hell, 
Blue skys from pain. 
Can you tell a green field 
From a cold steel rail? 
A smile from a veil? 
Do you think you can tell? 

And did they get you to trade 
Your heros for ghosts? 
Hot ashes for trees? 
Hot air for a cool breeze? 
Cold comfort for change? 
And did you exchange 
A walk on part in the war 
For a lead role in a cage? 

How I wish, how I wish you were here. 
We're just two lost souls 
Swimming in a fish bowl, 
Year after year, 
Running over the same old ground. 
What have we found? 
The same old fears. 
Wish you were here

Kommentarer
Postat av: Ida

syster, det här är äckligt, gick igår kväll och tänkte att man skulle ta och skriva ett liknande inlägg och sen när jag kollar så har du redan gjort det.

2010-07-29 @ 16:18:30
URL: http://mondaytuesday.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0