Peace and love onsdag och torsdag
Peace and love festivalen i år var helt fantastiskt. Lördagen som Ida bloggat om tidigare var galen, med alla band som vi gillade på samma dag och efter varandra, men det var så sjukt grymt att det var en av de bästa dagarna i mitt liv. Blev överraskad att Shout out louds var helt övergrymma live, har sett dem live ett par gånger förut men aldrig sett dom så bra tidigare. På PSL har några kommenterat exakt samma sak så det var inte bara jag som tyckte det. Finast var när Adam sa ”jag vet inte om jag vågar säga detta men ni är fantastiska”. Trots att jag hade stått upp i princip hela dagen och hoppat i mitten av folkmassan på konserter hela dagen och egentligen var helt slut fick jag energi någonstans ifrån och kunde inte låta bli att stå och hoppa och sjunga med när de spelade 100º. Trots att vi missade en kvart av konserten för att Markus Krunegård spelade samtidigt så fick jag i princip höra alla låtar jag velat, båda Walls, Fall Hard, Impossible och Please, Please, Please
Men egentligen började festivalen på onsdagen med att vi satte upp vårat tält i Borlänge och inledde festivalen med att se Carl Norén. Var fantastiskt fint, ganska annorlunda och mycket lugnare än vi är vana att se honom i Sugarplum Fairy, men jag gillar det. Och så spelade han låten Go out tonight i slutet av konserten, och det kan vara en av de bästa låtarna jag hört.
Efter det spelade Lasse Lindh och det var också bra, trots att jag saknade en del låtar som han inte spelade. Bäst: Nu kan du få mig hur lätt som helst.
Sen lämnade Ida mig för en stund och jag såg Julian Casablancas, hade inte hört så mycket av honom innan, förutom några The Strokes låtar. Blev överraskad att det var så bra och kunde inte stå still när han spelade 11th dimension.
Tordagen började med att vi såg Elias and the wizzkids, det var bra men scenen var på tok för stor för dom. Fattar inte riktigt hur de som bestämde scener tänkte i år, för spelningen hade varit så mycket bättre om de lagt den på en mindre scen, tex Tropico. Waste of time var lätt konsertens höjdpunkt!
Sen gick vi från festivalområdet och till Peace and love cafét i stan där Petter Seander skulle spela. Såg det av en slump på P&L hemsidan, men tycker det var dåligt att schemat för den scenen inte stod med i vanliga spelschemat. Därför var det ganska så lite folk där, så det blev verkligen en intim spelning. Han spelade i ungefär en halvtimme och det var verkligen bra, dock saknade jag Bang bang I’m dead.
Gick förbi en scen som hette Shangri-la av en slump och såg då att Love Antell skulle spela där senare på kvällen. Den scenen stod inte heller med på spelschemat och enligt Love så visste han inte att han skulle spela där förrens tidigare samma dag. Men innan Love så såg vi The Kooks och det var så himla bra. Luke var så charmig och peppad att man dog lite och publiken var också så peppad så spelningen blev sjukt bra. Naive var grym, speciellt när Luke tar i i början på andra versen, och när de mot slutet av konserter spelade Sofa song så blev konserten komplett.
Direkt efter The Kooks var det dags för Love Antell och jag måste säga att det var en av festivalens bästa spelning. Det var så oväntat att han skulle spela, och sån liten scen och så Love med sitt brinnande hjärta. Jag vet att jag skrivit det förut men är det något jag älskar så är det folk med brinnande hjärtan. Och så Loves magiska mellansnack och grymma texter och gitarrspel. Jag stod och log hela spelningen igenom och ville aldrig, aldrig att det skulle ta slut. Han spelade några nya låtar, varav en jag tyckte lät fantastiskt bra, lyckades dock aldrig lista ut vad den hette.
För att detta inte ska bli alltför maffigt så kommer det upp ett eget inlägg till om fredagen och lördagen snart.
Kommentarer
Trackback
