We all got plans and we all got believes

På helgerna trängs jag i en källare bland hundratals svettiga kroppar som dansar och rör sig till musik. Jag jobbar som glasplockare och diskare på en nattklubb. Det skulle kunna vara något otroligt fint, om musiken hade varit en annan. För platsen är rätt, det är i Glasgow, men musiken som pumpar ur högtalarna är mestadels R'n'B. Har alltid haft mycket svårt för den typen av musik, men ändå alltid respekterat att folk kan ha annan musiksmak än jag. Det är inte förrens nu, efter att jag börjat jobba där, som jag insett att de sånger som spelas där inte har någon mening. Det är som om den som sjunger inte har något att säga, det finns ingen känsla i låten. Kan för allt i min värld inte förstå vad någon vill säga med en text som i princip går "forget about your boyfriend and meet me at the hotel", och resten av låtarna som spelas går i samma stil. Vad finns känslan i musiken, den som berör, de blottade hjärtanen och budskapet till lyssnarna? Det är då jag förstår varför jag lyssnar på den musiken jag gör. För att det finns en helt annan känsla i min musik än i deras. Det finns skäl i den, hjärta, och den får mig att känna så otroligt mycket.

Stoppar i öronproppar och jobbar på monotont de timmar jag ska. Försöker tänka bort musiken, sjunger mina favoritlåtar i huvudet för att distrahera mig och få tiden att gå fortare. Stället stänger och vi städar upp efter natten. Promenerar hem genom Glasgow, över Clyde och det börjar precis ljusna. Någonstans där så inser jag varje gång att det är värt det. Värt att trängas i en källare med dålig musik ett par dagar i veckan för att kunna stanna kvar i staden jag älskar. För att resten av veckorna kunna lyssna och upptäcka bra musik med så mycket känsla i.


När jag sen kommer hem morgonen och är dödstrött och ska sova så är musiken från kvällen kvar i mitt huvud på repeat. Den går bara inte att få ur huvudet, hur mycket jag än försöker. Då sätter jag på mig mina hörlurar och sätter på The Lottery med Johnossi. För att jag känner igen mig i den texten så mycket.

Kommentarer
Postat av: AMANDA

gjorde samma upptäckt i somras. fast med lättsmält radio-techno-house-fråga-mig-inte-vad-det-heter. men typ cheryl cole.

har nyss upptäckt jj & coconut records. l y c k a!

2010-09-08 @ 23:56:24
URL: http://unknowndistance.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0