I lördags cirka klockan 2230 klev Sugarplum Fairy upp på scenen i Malmö och då var det drygt ett och ett halv år sedan vi senast såg dem. Var galet peppad innan och när de går ut på scen och börjar spela Last chance så känns allting så jävla bra. Insåg hur mycket jag saknat dom och så fint att äntligen få se dom live igen. Kändes bra också att höra Victor säga något i stil med att dom är tillbaka nu och inte bara ska ha en spelning vartannat år framöver. Fruktansvärt fint att se att Kritistian har blivit frisk och är tillbaka bakom trummorna. Två nya låtar spelade dom, varav en var den dom spelade redan på spelningen på Debaser Slussen i maj, och resten var gammalt. Absolut bästa var (And please) Stay young. Dock tyckte jag att det var lite för många låtar som Victor sjunger hade uppskattat om Carl hade fått spela lite fler som han sjunger också.

Givetvis avslutade dom med låten Sail beyond doubt, som alltid. 

På ett sätt så var det så mycket nostalgi och det kändes verkligen som att resa tillbaka ett par år i tiden. Sugarplum symboliserar så mycket av mina tonår och min uppväxt och när jag hör alla dom låtarna så får jag tillbaka samma känsla som jag kände exakt just då. På ett sätt känns alla låtar så himla cheesy nu, men jag blir samtidigt så himla himla glad av att höra alla dom låtarna. Dom är en del av min uppväxt och har betytt så sjukt mycket hela tiden, dom har fått mig att upptäcka fruktansvärt mycket bra musik och dom kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Dom påminner mig så mycket om Dalarna och vår hemstad Falun och det är något speciellt med just det också.

Här är några av bilderna jag tog på spelningen: