Ain't no stone unturned.
Saknar ni Hellacopters är Imperial State Electric precis det ni längtat efter.
Har ni aldrig riktigt uppskattat Hellacopters är låten nedan något för er, här kan ni lyssna på den på spotify med.
Hellacopters-No song unheard.
Let's dance and tell no one about tonight.
Jag älskar mitt jobb bara för att dom spelar min favoritmusik där och för att mina arbetskamrater faktiskt också gillar banden jag lyssnar på.
Igår blev jag dessutom påmind om en bortglömd favorit.
Jag har inte hunnit göra någon research än men bandet bestod av två svenska killar och jag tror tyvärr att bandet inte existerar längre.
Le sport - Tell no one about tonight.
Synth är inte riktigt Hannas och min grej, men den här låten, den var allt för Hanna och mig en sommar för ett antal år sedan.
Lyssna på spotify här.
I hope it's gonna make you notice.
Originalversionen med Kings of Leon är magisk och ingen kan slå den.
Däremot är Paramores version av Use somebody inte dum den heller även fast Hanna inte gillar den alls.
Den är definitivt värd uppmärksamhet och lyssningar enligt mig.
You don't know me.
Jag har en spellista på spotify från Hanna som ständigt uppdateras med massa fina låtar.
För en vecka sen uppdaterades den med Bang, Bang I'm Dead.
Ni vet hur det är när man hör en låt och känner att den bara är så rätt just nu.
Eller när man kan lyssna på en skiva om och om igen som får hela världen att kännas underbar.
Det är The Denial of Me, Myself & I för mig precis just nu.
Med sommaren kvar i mitt blod.
På lördag skulle jag haft min andra riktiga chans(om man inte räknar med spelningen i Borlänge för ett tag sedan) då han spelar på stället som i alla kategorier var bästa stället förra sommaren Trädgården, och som förra helgen öppnade för ytterligare en säsong.
Är intresserade kan ni läsa om vårat senaste besök där här.
Denna gång står i alla fall jobb ivägen för mig och Love.
Åldergränsen är tyvärr så hög som 21, men det är gratis innan 20 sedan kostar det 100, mer om Trädgården kan ni läsa här.
Just leave.
Texten, men framför allt den mörka vemodiga stämningen är så himla briljant!
Anna hade en vän med en bil och vi åkte långt bort
Det finns egentligen bara en självklar festivallåt,
Håkan Hellström - En vän med en bil
Låten är dessutom soundtrack till den svenska filmen Festival som kom i början på 2000-talet om jag inte minns fel.
Sorgligt nog så har Håkan slutat spela denna underbara pepp låt på sina spelningar.
I vilket fall passar låten helt perfekt för festivalpepp.
Summerbreeze
Hemskt dålig bild då min kamera valde att fokusera på allas armar istället för på John så ni får njuta av ljudet istället.
It sets off like a fire alarm
Dom spelade på ett packat Debaser Medis och John och Ossi var enormt peppade.
John sa att dom verkligen längtat efter att få spela på hemmaplan igen.
Och det märktes.
Finast var andra låten ut, Dead End, samt Summerbreeze, som var första extranumret vilken är min absoluta favorit med Johnossi och som jag längtat väldigt länge efter att få höra live.
Video och bilder kommer inom en snar framtid!
Johnossi på Debaser Medis igår.
Gig of the year.
Jag peppar för fullt inför årets spelning, JOHNOSSI på ett utsålt Debaser Medis i kväll.
Jag är fullt medveten om att höga förväntningar tenderas att inte bli uppfyllda, men Johnossi är mitt favoritband och deras spelningar är alltid grymma och jag har väntat så himla länge på det här att jag vet att det kommer att bli fantastiskt!
You've been a friend and I've been watching you go
Inför helgen rekommederar jag Deportees på Debaser Medis på fredag.
Det är gratis innan 22 men Deportees är väl värda att betala för att få se.
För att Under the pavement - The beach är en fantastisk skiva och I wanna be in your gang en otroligt vacker låt.
Och för att det är en spelning med Deportees som man behöver precis just nu.
I fell in love at the Seaside
För att ge er lite mer bakgrund så var festivalens syfte vid start 2003 "att låta unga artister från Dalarna komma ut och spela tillsammans med mer etablerade artister".
I år spelar bland annat Goodlooking Trash och vår favorit Carl Norén och för mer information kan ni besöka deras hemsida http://www.seasidefestivalen.se/.
På denna festival såg vi Kristian Matsson för första gången, då med sitt band Montezumas, dessutom bevittnade vi där av de första spelningarna med hans andra projekt The Tallest Man on Earth 2007.
Och eftersom band från Dalarna har nått rätt hyfsade framgångar de senaste åren behöver jag kanske argumentera kring varför festivalen absolut är värd ett besök om ni befinner er i närheten den 22a maj.
Where are you going now friend?
Som vi peppat och nu är den äntligen här, Mavericks!
Och den var värd all väntan.
Detta är Johnossis tredje skiva vilken för många band tenderar att inte alls vara i samma klass som de första skivorna.
Men jag gillar Mavericks och den gjorde mig inte besviken alls.
Kanske beror det delvis på att jag längtat så himla mycket och därför inte bryr mig om hur det låter så länge som det är Johnossi.
Men jag hoppas att det inte bara är jag som är helt såld på Mavericks.
Dead End är absolut bästa spåret såhär långt.
Johnossi körde tre låtar live igår på Bengans i samband med signering där och startade med Dead End och avslutade med den akustiska versionen av What's the point som Hanna skrev om tidigare i veckan.
Och det var den bästa skivbutiksspelningen någonsin.
Det var proppat med folk vilket gjorde att jag inte såg någonting av Ossi och bara huvudet av John.
I vilket fall som helst bådar den spelningen hemskt gott inför den utsålda spelningen på Debaser Medis 13 maj.
Johnossi är grymma på skiva men live är de ännu bättre, och ska ni se ett band innan ni dör är Johnossi det självklara valet.
Comfort love, carry me home
The world still loves you, Mr Saturday
När jag kom 18.38 hade dom precis stängt, så det var väl inte meningen att jag skulle få tag på den idag.
Timo Räisänen ikväll var fint.
Men jag saknar den gamla goda tiden då man var yngre och stod allra längst fram och kunde alla texter.
Visserligen kan jag fortfarande stå längst fram.
Som vi nämnt förut gillar vi inte de nya Timo skivorna alls lika mycket som de gamla vilken gör att spelningarna inte blir helt fantastiska.
Bäst: Don't let the devil ruin it all, Carry me home och Mr Saturday.
Timo Räisänen på Debaser Medis ikväll.
Down on you like rain
Anton och Johan från Molotov Jive gjorde en fin fin akustisk spelning på Record Hunter tidigare idag.
De körde fyra stycken låtar från deras senaste skiva Songs for the fallen apart samt en ny helt fantastisk låt enligt mig, vid namn "29". 29 gjorde mig hemskt sugen på mera nytt matrial från det fantastiska bandet och inte minst en spelning inom en snar framtid, det var alldeldes för länge sedan sist.
Däremot bestämde sig min kamera för att inte fungera idag, därav den dåliga bilden nedan från min mobilkamera.
Johan och Anton live på Record Hunter.
Record store day.
Men lite glad kan jag vara för det för då kan jag se favoritbandet Molotov Jive (eller i alla fall delar av det) som spelar på Record Store day idag på skivaffären Record Hunter i Stockholm klockan fyra.
Sedan hade det jag självklart gått på Shout out Louds idag eller imorn som Hanna skrev om i förra inlägget, men biljetterna dit är tyvärr slutsålda.
Tyst för fan!
Själv har jag knappt lyssnat halvvägs men den är mycket intressant plus att det är massa grym Ebba Grön musik i den.
Jag har länge önskat att jag hade blivit född lite tidigare så jag också kunde fått växa upp i Rågsved på deras tid, när folk var lite mer revolutionära och brydde sig lite mer.
Så att jag också hade haft möjlighet att gå på deras spelningar på Oasen, nu fick jag växa upp i Rågsved i början på 2000 talet i stället.
Det önskar man, om möjligt, ännu mer så fort man satt på dokumentären.
Jag antar i alla fall att det är eftersom det är massa Ebba musik i dokumentären som det inte går att ladda ner dokumentären på sr's hemsida.
I vilket fall som helst kan ni lyssna på dokumentären på webbradio i drygt två veckor till här.
Troubles will be gone!
Vaknade nyss, helt opepp på allt, går och hämtar tidningen och såg att även The Tallest man on earths The wild hunt, som vi bland annat skrivit tidigare om här hade kommit!
Blev såklart hög volym och helt plötsligt var nästan hela världen underbar för ett tag.
I höstas lånade Hanna min mobil för att spela in när Tallest körde King of Spain på sin spelning på Strand.
Den liveinspelningen gick på repeat ett bra tag, nu finns den på hans myspace.
Nu är skivan i alla fall äntligen här och verkligen värd att köpa, inte minst för att den inte finns på Spotify.
Enda minuset är att inget konvolut följer med skivan, så texterna får man klura ut själv.
Tallest man on earth, Kristian Matsson här i sitt andra band Montezumas, fotad av Hanna
på Seaside festivalen i Falun i maj 2007.
Moto Boy @ Debaser Medis
Och det var riktigt fint, inte minst för att det var alldeles för länge sedan jag senast var på en spelning.
Det var nästan två år sedan jag sist såg honom dessutom, senaste gången var på Arvikafestivalen 2008.
Och sedan dess har grejer hänt. Han har inte minst växt massor i populäritet.
Men han har en fantastisk röst och jag tycker hans musik är om möjligt ännu finare live.
På spelningen berättade Oskar att han fått frågan av en person, som efter att ha lyssnat på hans senaste skiva, Lost in call, frågat hur han egentligen mår.
Det är nästan så att man får ont i hjärtat på riktigt av hans texter, vilket kanske inte är det optimala på en lördagkväll, men det spelar egentligen ingen roll för det är väldigt väldigt vackert.
Moto Boy är defintitvt värd att uppleva live när han besöker en stad nära er, nästa gång för mig blir på peace and love i sommar, här kan ni kolla in hans turnéplan.
Moto Boy på Debaser Medis.
