Aldrig någonsin bli som pappa
En del av den musiken ens föräldrar lyssnade på börjar man oundvikligt gilla. Mestadels har våran fader spelat dålig musik, men det finns en del bra musik han gillar. Som att han är ett stort fan av Bruce Springsteen. Han är även ett stort fan av Pink floyd och enda sen vi var små har vi en gång per år fått följa med ut till en lada i Skog(som ligger en bit utanför Falun) för att se coverbandet P-Floyd spela mitt i natten. Vi har oftast varit de enda barnen som varit med men det hela har varit så himla fint att stå bredvid mestadels medelålders män som skrålar med i varenda text.
Min absoluta favoritlåt med Pink Floyd är Wish you were here, och bestämde mig en gång för länge sen att börja spela gitarr bara för att jag ville kunna spela den. Och att jag skulle lägga av med att spela gitarr när jag lärt mig den. Har ännu inte kommit igenom mer än några sekunder.
Texten är något av ett mästerverk så publicerar den här också.
So, so you think you can tell
Heaven from Hell,
Blue skys from pain.
Can you tell a green field
From a cold steel rail?
A smile from a veil?
Do you think you can tell?
And did they get you to trade
Your heros for ghosts?
Hot ashes for trees?
Hot air for a cool breeze?
Cold comfort for change?
And did you exchange
A walk on part in the war
For a lead role in a cage?
How I wish, how I wish you were here.
We're just two lost souls
Swimming in a fish bowl,
Year after year,
Running over the same old ground.
What have we found?
The same old fears.
Wish you were here
Heaven from Hell,
Blue skys from pain.
Can you tell a green field
From a cold steel rail?
A smile from a veil?
Do you think you can tell?
And did they get you to trade
Your heros for ghosts?
Hot ashes for trees?
Hot air for a cool breeze?
Cold comfort for change?
And did you exchange
A walk on part in the war
For a lead role in a cage?
How I wish, how I wish you were here.
We're just two lost souls
Swimming in a fish bowl,
Year after year,
Running over the same old ground.
What have we found?
The same old fears.
Wish you were here
And all these thoughts about that there' s no use in falling down
Suffer, pain and pity med Mando Diao. Kan vara en av deras bästa låtar, och trots det är det bara en B-sida. Som inte ens finns med på B-side samlingen, The Malevolence of Mando Diao, som de släppte förra året. Vilket är enligt mig en stor miss, för den är så jävla bra.
I wanna feel her arms around me
Den här låten kan, som vi skrivit säkert en miljoner gånger förut, vara en av världens bästa. Inspelad på Seasidefestivalen, attans att man inte var där och såg det live. Han spelade dock den på Peace and love festivalen också och det var fullkomligt MAGISKT.
Tydligen håller Victor Norén från Sugarplum Fairy också på med ett soloprojekt. Trodde först att Falu kuriren snurrat till det när jag läste om det under P&L veckan eftersom man bara hade hört om Carls soloprojekt. Såg sen det på sugarplumfanbloggen och där kunde man läsa följande:
"Sony Music Entertainment Sweden AB har kontrakterat Viktor Norén, till vardags sångare och bassist i Sugarplum Fairy. Efter tre album och hits som ”Sweet Jackie” och ”The Escapologist” är det dags för Viktor att debutera som soloartist under namnet Viktorious. Under vintern skapade de första demolåtarna ett intresse bland musikbolagen vars like inte setts sedan ’90-talet."
Spännande blir det att höra både Victor och Carls soloprojekt, även om jag nog föredrar Sugarplum. Det blir liksom en helt annan känsla när det är ett helt band.
You better watch what you say, you better watch what you do to me
Lyssnar inte så mycket på gammal musik och Tom Petty har jag egentligen aldrig lyssnat på tidigare. Men på Molotov Jives spellista(har ni inte lyssnat på den spellistan innan tycker jag ni ska göra det nu också) som man kunde tanka ner från deras blogg förra året finns låten You got lucky med Tom Petty and the heartbreakers och det är något med den som gör att jag inte kan låta bli att tycka att den är bra.
För allt blir så svart när jag släcker på natten, och jag gråter så lätt när låtarna går i moll
Klaraberg med Florence Valentin. Som egentligen är en svensk tolkning av låten A fool in love av Otis Clay. Florence Valentins svenska version av den låten är övergrym tycker jag. Så bra att Moneybrother bestämde sig för att också göra en version av deras svenska översättning när han gjorde skivan Pengabrorsan. Fast då heter den Från Klaraberg till dig. Tack till Florence Valentin eller något liknande står det om den låten i konvolutet. Dock är Moneybrothers version inte i närheten av att vara lika bra som Florence Valentins tycker jag, så ovanför kan ni lyssna på den bästa versionen av den låten. Live från Sticky Fingers i Göteborg. (för övrigt fullkomligt älskar jag Loves snack innan låten drar igång)
It was people, and it was music everywhere
Kollade just igenom mina bilder från Peace and love och kom att tänka på Dancing the whole way home med Miss Li som gör en sommar och festivalpepp!
Under gatan en strand
Invasionen krockade med Moto Boy på Peace and love och därför missade jag deras spelning, någon som var där?
Hade sjukt gärna velat se dem, men hoppas jag får en till chans. Råkade av en slump se att de hade en låt som hette Under gatan en strand, och hittade efter ganska mycket letande en version av den låten, dock i ganska dålig kvalité. och det är en svensk version av en av mina favoritlåtar med Deportees Under the pavement, the beach så just därför borde ni lyssna på den!
I'm a mess
På torsdagskvällen på Peace and love festivalen skiljdes jag och Ida åt och jag begav mig för att upptäcka nya band. Min kompis hade tipsat mig om Biffo Clyro som var från Skottland. Jag gick dit för att se dom och måste säga att de verkligen hade energi på scen, kanske inte riktigt min typ av musik men verkligen värda att se live. Och när jag längtade tillbaka till Glasgow som mest var det underbart att få höra mellansnack på skottska.
Gick sen och såg The Cribs, hade aldrig hört om dom innan men dom var också riktigt bra. Lyssna speciellt in låten Men's need som ni kan se videon till ovanför. Mycket bra live. Ida hade kameran då så har tyvärr inte några bilder från de spelningarna.
Peace and love onsdag och torsdag
Peace and love festivalen i år var helt fantastiskt. Lördagen som Ida bloggat om tidigare var galen, med alla band som vi gillade på samma dag och efter varandra, men det var så sjukt grymt att det var en av de bästa dagarna i mitt liv. Blev överraskad att Shout out louds var helt övergrymma live, har sett dem live ett par gånger förut men aldrig sett dom så bra tidigare. På PSL har några kommenterat exakt samma sak så det var inte bara jag som tyckte det. Finast var när Adam sa ”jag vet inte om jag vågar säga detta men ni är fantastiska”. Trots att jag hade stått upp i princip hela dagen och hoppat i mitten av folkmassan på konserter hela dagen och egentligen var helt slut fick jag energi någonstans ifrån och kunde inte låta bli att stå och hoppa och sjunga med när de spelade 100º. Trots att vi missade en kvart av konserten för att Markus Krunegård spelade samtidigt så fick jag i princip höra alla låtar jag velat, båda Walls, Fall Hard, Impossible och Please, Please, Please
Men egentligen började festivalen på onsdagen med att vi satte upp vårat tält i Borlänge och inledde festivalen med att se Carl Norén. Var fantastiskt fint, ganska annorlunda och mycket lugnare än vi är vana att se honom i Sugarplum Fairy, men jag gillar det. Och så spelade han låten Go out tonight i slutet av konserten, och det kan vara en av de bästa låtarna jag hört.
Efter det spelade Lasse Lindh och det var också bra, trots att jag saknade en del låtar som han inte spelade. Bäst: Nu kan du få mig hur lätt som helst.
Sen lämnade Ida mig för en stund och jag såg Julian Casablancas, hade inte hört så mycket av honom innan, förutom några The Strokes låtar. Blev överraskad att det var så bra och kunde inte stå still när han spelade 11th dimension.
Tordagen började med att vi såg Elias and the wizzkids, det var bra men scenen var på tok för stor för dom. Fattar inte riktigt hur de som bestämde scener tänkte i år, för spelningen hade varit så mycket bättre om de lagt den på en mindre scen, tex Tropico. Waste of time var lätt konsertens höjdpunkt!
Sen gick vi från festivalområdet och till Peace and love cafét i stan där Petter Seander skulle spela. Såg det av en slump på P&L hemsidan, men tycker det var dåligt att schemat för den scenen inte stod med i vanliga spelschemat. Därför var det ganska så lite folk där, så det blev verkligen en intim spelning. Han spelade i ungefär en halvtimme och det var verkligen bra, dock saknade jag Bang bang I’m dead.
Gick förbi en scen som hette Shangri-la av en slump och såg då att Love Antell skulle spela där senare på kvällen. Den scenen stod inte heller med på spelschemat och enligt Love så visste han inte att han skulle spela där förrens tidigare samma dag. Men innan Love så såg vi The Kooks och det var så himla bra. Luke var så charmig och peppad att man dog lite och publiken var också så peppad så spelningen blev sjukt bra. Naive var grym, speciellt när Luke tar i i början på andra versen, och när de mot slutet av konserter spelade Sofa song så blev konserten komplett.
Direkt efter The Kooks var det dags för Love Antell och jag måste säga att det var en av festivalens bästa spelning. Det var så oväntat att han skulle spela, och sån liten scen och så Love med sitt brinnande hjärta. Jag vet att jag skrivit det förut men är det något jag älskar så är det folk med brinnande hjärtan. Och så Loves magiska mellansnack och grymma texter och gitarrspel. Jag stod och log hela spelningen igenom och ville aldrig, aldrig att det skulle ta slut. Han spelade några nya låtar, varav en jag tyckte lät fantastiskt bra, lyckades dock aldrig lista ut vad den hette.
För att detta inte ska bli alltför maffigt så kommer det upp ett eget inlägg till om fredagen och lördagen snart.
Mystery Jets spelningar i Sverige!
Mystery jets kommer till Sverige i september! Den 27 september spelar de pa Debaser i Stockholm och den 29spelar de i Malmo pa KB. Det bara maste ni se om ni har mojlighet.
I'm waiting for your call, and if you won't call, I won't wait at all
Har ni inte hört låten God help the girl med bandet med samma namn God help the girl så borde ni definitivt lyssna på den. Texten till den låten är klockren. Även låten Perfect problem som ni kan lyssna på här nedanför med bandet Don't be a stranger har en text som är sådär mitt i prick.
I need to know what you're running from
I måndags släpptes äntligen Mystery Jets skivan Seratonin. Den finns att lyssna på nu på Spotify så det rekomenderar jag varmt. Eftersom jag inte haft tillgång till en dator med internet eller inte haft möjlighet att köpa skivan än har jag inte hunnit lyssna på skivan mer än en gång men efter det kan jag i alla fall säga att den verkligen är värd att lyssna in. Låter annorlunda än de tidigare skivorna, riktigt vad det är kan jag inte sätta fingret på men tycker att det låter bättre helt enkelt. Favoritlåtarna just nu är Seratonin, It's too late, Melt och Dreaming of another world.
Mystery Jets är även på framsidan av The Fly som är en gratis musiktidning i Storbritannien och det fanns även en recension av skivan där som ni kan läsa här
If you believe in this world no one has died in vain
Har haft en helt fantastisk Peace and love festival men en massa massa bra livespelningar och har träffat massa fint folk. Kommer ladda upp bilder och skriva någon mer rad om allt senare men tills dess så tycker jag ni ska lyssna på 11th dimension med Julian Casablancas som jag såg live på onsdagen och som jag blev överraskad vad bra det var! För trots att regnet började ösa ner i mitten på spelningen så förmedlade han sån energi att man nästan inte märkte att det regnade.
I think I seen this movie one before
Petter Seander spelar på Peace and love cafét i Borlänge på torsdag klockan 16.00, så om ni är i Borlänge då så borde ni inte missa det! Jag kommer iallafall vara där och hoppas på att få höra Bang bang I am dead och Through the storm.
I wish you would be home by now
Det är intressant när man hör något berätta något om en låt och efter det så lyssnar man på låten på ett helt annat sätt. En skotte berättade för mig om historien bakom Glasvegas låten Flowers and Football tops, att den handlade om en kille som hade blivit ihjälslagen i Southside i Glasgow där jag bor just nu. Tydligen är det så att man alltid hänger upp footballtops när någon blivit mördad här i Glasgow. Efter att jag fått det berättat för mig fick låten en helt annan dimension. Hittade sen efter att jag googlat detta så det verkar stämma också det han berättade för mig:
"Genrally in Glasgow when a young male dies (especialy murdered) people as a tribute leave Flowers and Football tops which is where the title comes from. I don't know if this phenomenon is unique to Glasgow or not but it certainly is not unique to the Kris Donald story."
But I still know the song and the words and her name and the reasons
Det blir ganska mycket om The Gaslight Anthem nu men det blir lätt så när jag gillar ett band för då blir jag verkligen uppslukad av det. Hittade detta klipp på Youtube när dom spelar The '59 sound i Hyde Park tillsammans med Bruce Springsteen och det är så himla fint. För Bruce är ju något av en legend också. Satt och log hela videon igenom, speciellt i början när Brian pratade.
Var inte rädd för mig, jag är så rädd för dig
Idag lyssnar jag på Flyktsoda med Ebba Grön. En av deras bästa låtar någonsin tycker jag.
Tell me about the cool, he sings you in those songs
The Gaslight Anthem i går var helt fantastiskt. en av de bästa konserter jag sett någonsin nästan. Trots att vi hade balkong för att allt annat var utsålt trots att vi köpte biljetterna redan i februari så var det ändå grymt. Tror dock att det hade varit ännu bättre om man hade stått nere vid scenen och nere i folkmassan, men nästa gång. Sångaren Brian Fallon hade en sån fantastisk energi och jag tyckte att setlisten var nästintill perfekt. Det var en perfekt blandning av gamla och nya låtar, gillade mest när de spelade låtar från den andra skivan The 59 sound eftersom det är den jag lyssnat mest på. Nya skivan American Slang släpptes den 14 juni och det jag hört från den än så länge låter grymt så lyssna på den på Spotify.
Toppen av konserten var när jag trodde att de hade spelat sista låten av extranummren men så hör jag introt till The Backseat som är en av mina favoritlåtar och jag dör lite. helt fantastisk avslutning på konserten. Annars var Old white lincoln och Here's lookin at you kid så bra så att jag rös.
Här kommer en bild, men eftersom vi stod så långt ifrån och man inte fick ta med systemkameror in så är den inte den bästa. Hoppas att Ida skriver något om vad hon tyckte om konserten senare idag.
So close to her heart before they tear you apart
På Spotify kan ni lyssna på The Gaslight Anthems nya skiva American Slang. Och imorgon ser vi dom som Ida skrev tidigare på ett utsålt O2 academy i Glasgow och det ska bli så himla kul så det finns inte ord. Skriver något här igen efter det.
Släng dig från räcket, vänta på ström, kryp under täcket, hämta en dröm
Satt och såg solen gå ner över Glasgow igår och lyssnade då på Igen med Emil Jensen. Så stämningsfullt. Emil Jensen är verkligen ett geni tycker jag och denna låten är en av hans bästa. Texten är helt fantastisk. Kanske lite deppigt och kanske inte den bästa låten att lyssna på för att få sommarpepp men jag tycker att låten ändå ger en känsla av hopp.
