PSL på festival
Ni har väl inte missat PSL på festival som har premiär på SVT2 på tisdag klockan 22.45. Verkar som det kommer vara ett grymt program och passar perfekt när man börjat sakna sommarens festivaler och längta till nästa festivalsommar!
Just a piece of hell you know
Lyssnar på Tallest EP:n Sometimes the blues is just a passing bird som Ida hade med sig hem från konserten med honom i New York. Och alla de fem låtarna som finns på den skivan är passar utmärkt att lyssna på just nu, och inleds med låten Little river som ni kan lyssna på i klippet nedanför.
Tallest man on earth spelar två kvällar på Södra teatern i Stockholm i december. Eftersom jag nästan var säker på att jag skulle få se honom i Glasgow den 22 november så väntade jag med att köpa biljett, men nu visar det sig att jag inte kan se honom i Glasgow längre. De har dessutom flyttat konserten till en större scen där. Tänkte då köpa biljett till en av konserterna i Stockholm men då visar det sig att båda kvällarna är utsålda sen länge. Jag köper en biljett till spelningen i Glasgow då men inser att jag inte kommer kunna flyga till Glasgow för att flyget går tidigt på söndagsmorgonen den 21 november och då är Ida och jag fortfarande kvar i Lund efter att ha sett Håkan Hellström där dagen innan. Så allt slutar med att jag inte kommer att få se Tallest man on earth tyvärr och jag vet inte vad jag ska göra. Har sett framemot det sjukt mycket eftersom det var i september förra året jag såg honom live sist och det är alldeles för länge sen. Tycker det är grymt kul att han blivit så pass stor att han säljer ut konsert efter konsert. Samtidigt är jag så arg på mig själv att jag inte var ute i tid. Och nu har jag två biljetter till hans konsert på The Arches i Glasgow måndagen den 22 november men kan inte gå, men åtminstonde går pengarna jag betalat för dem till honom så helt slängda i sjön är de iallafall inte. Nu hoppas jag innerligt att fler Sverige datum tillkommer i hans turnéplan. En konsert på Arenan i Falun till exempel skulle inte vara helt fel.
Tallest man on earth spelar två kvällar på Södra teatern i Stockholm i december. Eftersom jag nästan var säker på att jag skulle få se honom i Glasgow den 22 november så väntade jag med att köpa biljett, men nu visar det sig att jag inte kan se honom i Glasgow längre. De har dessutom flyttat konserten till en större scen där. Tänkte då köpa biljett till en av konserterna i Stockholm men då visar det sig att båda kvällarna är utsålda sen länge. Jag köper en biljett till spelningen i Glasgow då men inser att jag inte kommer kunna flyga till Glasgow för att flyget går tidigt på söndagsmorgonen den 21 november och då är Ida och jag fortfarande kvar i Lund efter att ha sett Håkan Hellström där dagen innan. Så allt slutar med att jag inte kommer att få se Tallest man on earth tyvärr och jag vet inte vad jag ska göra. Har sett framemot det sjukt mycket eftersom det var i september förra året jag såg honom live sist och det är alldeles för länge sen. Tycker det är grymt kul att han blivit så pass stor att han säljer ut konsert efter konsert. Samtidigt är jag så arg på mig själv att jag inte var ute i tid. Och nu har jag två biljetter till hans konsert på The Arches i Glasgow måndagen den 22 november men kan inte gå, men åtminstonde går pengarna jag betalat för dem till honom så helt slängda i sjön är de iallafall inte. Nu hoppas jag innerligt att fler Sverige datum tillkommer i hans turnéplan. En konsert på Arenan i Falun till exempel skulle inte vara helt fel.
Born in the USA
Ida tipsade mig om att se sista delen i programmet the seventies(som finns på svtplay.se tills på måndag 25/10) för det handlade om arenarock och innehöll en intervju med Bruce Springsteen. I programmet visade de ett klipp från konserten 1985 på Ullevi då han spelar Born in the USA och det ser ut som han ska sprängas så mycket han tar i. Önskar innerligt att man hade varit född då och kunnat stå i publiken, men det var så himla fint att se detta klipp för han tar i så mycket och det är så mycket hjärta i musiken. Hittade inget klipp med Born in the USA från Ullevi 85 på youtube men hittade ett klipp från Paris samma år. Och där ser det också ut som han ska sprängas och det är nästan det finaste jag sett.
When no one is around
Hittade en promo CD som jag fått från The Glad Café när jag bodde i Glasgow med två låtar på. The Glad Café är ett Café/spelställe mm som ska öppna i Southside i Glasgow 2011 som de för nuvarande håller på att samla in pengar till genom olika konsertkvällar och genom att sälja en CD med olika Glasgow bands låtar på där alla pengar går till just öppnande av cafét. Så himla fint tycker jag, att alla hjälps åt, existerande liknande ställen till enskilda personer, att samla in pengar till det och verkligen brinner för att hjälpa andra ställen att öppna.
Första låten på den skivan heter When no one is around med bandet Barn Owl. Tyckte den låten var särskilt bra men hittade bara en liveversion av den på youtube. Bättre än ingenting iallafall!
Första låten på den skivan heter When no one is around med bandet Barn Owl. Tyckte den låten var särskilt bra men hittade bara en liveversion av den på youtube. Bättre än ingenting iallafall!
Köttet är svagt
Säkert!s nya skiva Facit blir bara bättre och bättre varje gång man lyssnar på den. Det är inte förrens nu jag har hunnit lyssna på den ordentligt och den är grym! En kompis till mig sa att det var den bästa skivan hon någonsin köpt och väl spenderade pengar. Bästa låten på hela skivan är enligt mig Köttet är svagt. Även Dansa fastän och Isarna gillar jag starkt.
Den senaste tiden har jag också lyssnat på låten Faller isär som man kunde ladda ner gratis från Säkert! bloggen i samband med att hon släppte den första skivan. Också en mycket bra låt. Som jag skrivit förut så beundrar jag henne enormt. Såg henne på en Frankfurt flygplats i onsdags när vi var på väg hem från Amsterdam men var tyvärr alldeles för feg för att gå fram och säga hur mycket jag beundrar henne.
Temptation my old friend, you come back to lead me off again
Show me the light är den nya singeln från Mystery Jets skiva. Och nedanför kan ni titta på videon till den låten.
Fullkomligt älskar textraden som jag har som rubrik, vet inte riktigt vad det är men det är soundet och texten tillsammans som gör det så perfekt!
Fullkomligt älskar textraden som jag har som rubrik, vet inte riktigt vad det är men det är soundet och texten tillsammans som gör det så perfekt!
Will you love me if I die?
Kan bara instämma i det Ida skrev tidigare att Carl Norén igår på P3 livesession var sjukt fint. Kan tillägga att det också var kul att se att det var min favorittrummis Johan Hansson från Molotov Jive som spelade trummor med Carl och även Edvin från Markus Krunegårds band på klaviatur.
Första singeln från hans kommande skiva är The Anger och det finns en musikvideo till den.
Upptäckte precis att också att The Anger och en akustisk version av Going out tonight finns på Spotify, helt underbart!
Första singeln från hans kommande skiva är The Anger och det finns en musikvideo till den.
Upptäckte precis att också att The Anger och en akustisk version av Going out tonight finns på Spotify, helt underbart!
Och allt du nånsin gjorde var att följa lusten dit den bär
Var på Bengans idag för Håkan Hellström skulle signera nya skivan. Igår släpptes 2 steg från paradise och har bara hunnit lyssna på den en gång så länge. Det låter annorlunda än de förra skivorna, och det känns på ett sätt som det är en ny Håkan. Mycket av recensionerna man läst om skivan har handlat om att skivan är mer jämn än tidigare men inte har några klockrena singlar och kan instämma i det. Om man bortser från första singeln River en vacker dröm, som än så länge är min favoritlåt från skivan, då. Fick vänta drygt två timmar på att få skivan signerad och bakom oss i kön i kylan stod det ett gäng pojkar med en gitarr på vilken de spelade Håkan låtar på hela första timmen och alla sjöng med vilket var helt fantastiskt fint. Sedan när vi nästan var framme såg man hur alla som precis varit framme vid Håkan kom med ett leende på läpparna och en del grät till och med. Så himla fint att Håkan berör precis alla.
Köpte samtidigt Kristian Anttilas nya skivan Svenska tjejer som släpptes i förra veckan för jag kände att jag bara måste ha den. Så nu blir det till att äta nudlar ett par veckor eftersom jag spenderat hela min budget på skivor. Men det var det värt. Hade lyssnat några gånger på Spotify på skivan innan och mina favoriter är Irene(på vilken introt påminner mycket om introt till When they come med Deportees), Magdalena(Livet före döden)(som tog ett par lyssningar att gilla men sen växer den mer och mer varje gång man lyssnar på den) och Sandra(som innehåller ett riktigt Kristian Anttila gitarriff). Rekomenderar starkt att ni antingen köper skivan eller lyssnar in den på Spotify.
Köpte samtidigt Kristian Anttilas nya skivan Svenska tjejer som släpptes i förra veckan för jag kände att jag bara måste ha den. Så nu blir det till att äta nudlar ett par veckor eftersom jag spenderat hela min budget på skivor. Men det var det värt. Hade lyssnat några gånger på Spotify på skivan innan och mina favoriter är Irene(på vilken introt påminner mycket om introt till When they come med Deportees), Magdalena(Livet före döden)(som tog ett par lyssningar att gilla men sen växer den mer och mer varje gång man lyssnar på den) och Sandra(som innehåller ett riktigt Kristian Anttila gitarriff). Rekomenderar starkt att ni antingen köper skivan eller lyssnar in den på Spotify.
Hur vi gick där och väntade, vad skulle hända?
Förra oktober åt jag chevémackor och drack te i Fisksätra nästan varje dag och lyssnade på denna höstspellista. Så varje gång jag lyssnar på Barn av röda stan med Markus Krunegård är det just det jag tänker på. Nu är verkligen hösten här och jag tycker det känns ganska mysigt, och den spellistan passar exakt lika bra i år med.
But I'll wait for the day you will see, you can't say no to me
Igår var jag på plats på Debaser Slussen för andra gången denna vecka. Rasmus Kellerman var det som skulle spela, och efter att på söndagskvällen, då jag satt i en förort till Stockholm och egentligen ville befinna mig i Glasgow, lyssnat igenom hans skiva the 24th några gånger så bestämde jag mig för att gå. För att överleva så behöver jag helt enkelt ha bra spelningar att se fram emot.
Kom dit strax efter åtta, min kamrat köpte mig en red stripe och jag hade nästan kunnat befinna mig i Glasgow om jag bara blundade. Vid nio gick Rasmus upp på scenen och lokalen hade hunnit bli ganska så full vid det laget. Med sig hade han en karl på elgitarr och så var det han och en akustisk gitarr. Han började konserten med att spela låten 24th och det var verkligen stämningsfullt. Han spelade några "riktigt gamla" Tiger Lou låtar som han själv uttryckte det, bland annat Last night they had to carry me home. Finast på hela konserten var just en Tiger Lou låt You can't say no to me. Finns inte att lyssna på Spotify men klicka på play nedanför så kan ni höra den.
Gillade verkligen starkt detta avskalade sätt att framföra låtarna på, och lyssnar man på skivan the 24th så låter det ungefär så också.Han verkade verkligen tacksam över alla som kommit och när konserten var slut tackade han så mycket för han fått dela denna fina stund med oss.
Kom dit strax efter åtta, min kamrat köpte mig en red stripe och jag hade nästan kunnat befinna mig i Glasgow om jag bara blundade. Vid nio gick Rasmus upp på scenen och lokalen hade hunnit bli ganska så full vid det laget. Med sig hade han en karl på elgitarr och så var det han och en akustisk gitarr. Han började konserten med att spela låten 24th och det var verkligen stämningsfullt. Han spelade några "riktigt gamla" Tiger Lou låtar som han själv uttryckte det, bland annat Last night they had to carry me home. Finast på hela konserten var just en Tiger Lou låt You can't say no to me. Finns inte att lyssna på Spotify men klicka på play nedanför så kan ni höra den.
Gillade verkligen starkt detta avskalade sätt att framföra låtarna på, och lyssnar man på skivan the 24th så låter det ungefär så också.Han verkade verkligen tacksam över alla som kommit och när konserten var slut tackade han så mycket för han fått dela denna fina stund med oss.
This is what I've been waiting for
Såg Mystery Jets igår på Debaser Slussen i Stockholm. Det var en mycket fin spelning och ganska så annorlunda från de två tidigare konserter jag varit på med dem i år. Skillnaden var att de mestadels spelade låtar från skivan Serotonin som släpptes i juli och som enlig mig är en av de bästa skivor som släppt i år. Tycker att Mystery Jets skivor bara blir bättre och bättre för varje skiva och den nyaste är verkligen somsagt grym.
De inledde hela konserten med Alice Springs som också är öppningsspåret på skivan och sedan fortsatte de att spela låt efter låt som man ville höra. Bästa låtarna var Serotonin och Waiting on a miracle. Den enda låt jag kände att spelningen saknade var Half in love with Elizabeth. Möjligtvis It's too late också. Tidigare har Blaine varit min favorit men för varje gång jag sett de live har jag fallit mer och mer för gitaristen och andra sångaren William. Han ser alltid så glad ut och hans leende gör att man totalt smälter. Han injöd alla till efterfest efter konserten på Pet sounds och sen så sa han How come all the places in Sweden are named after songs? You should name one after a Mystery Jets song. och så sa han något i stil med That will never happen, och då sa Blaine Maybe when we're older William, vilket jag tyckte var himla fint.
Det var ganska så mycket folk på spelningen och de verkade överraskade av att de var just det för att de aldrig varit i Stockholm förut och inte visste om deras senaste skiva var släppt i Sverige än. De sa att de verkligen gillade Stockholm och de lovade att komma tillbaka så det hoppas jag verkligen att de gör.
De avslutade hela konserten med att spela Behind the bunhouse precis som de avslutat de jag sett tidigare med dem och det var så himla fint och stämningsfullt. Älskar liksom hur låten live först är jättelugn och sen byggs upp för att i slutet explodera. Till min stora förvåning blev det tre extranummer också: Flakes, Dreaming of another world och Loorna Doone som var sista sista låten och det var också en helt magisk avslutning.
Ni som inte kunde vara där borde kolla på klippet nedan då de spelar låten Serotonin under The serotonin sessions. Fler låtar från det hittar ni på Youtube.
(alla bilder är det jag som fotat)
De inledde hela konserten med Alice Springs som också är öppningsspåret på skivan och sedan fortsatte de att spela låt efter låt som man ville höra. Bästa låtarna var Serotonin och Waiting on a miracle. Den enda låt jag kände att spelningen saknade var Half in love with Elizabeth. Möjligtvis It's too late också. Tidigare har Blaine varit min favorit men för varje gång jag sett de live har jag fallit mer och mer för gitaristen och andra sångaren William. Han ser alltid så glad ut och hans leende gör att man totalt smälter. Han injöd alla till efterfest efter konserten på Pet sounds och sen så sa han How come all the places in Sweden are named after songs? You should name one after a Mystery Jets song. och så sa han något i stil med That will never happen, och då sa Blaine Maybe when we're older William, vilket jag tyckte var himla fint.
Det var ganska så mycket folk på spelningen och de verkade överraskade av att de var just det för att de aldrig varit i Stockholm förut och inte visste om deras senaste skiva var släppt i Sverige än. De sa att de verkligen gillade Stockholm och de lovade att komma tillbaka så det hoppas jag verkligen att de gör.
De avslutade hela konserten med att spela Behind the bunhouse precis som de avslutat de jag sett tidigare med dem och det var så himla fint och stämningsfullt. Älskar liksom hur låten live först är jättelugn och sen byggs upp för att i slutet explodera. Till min stora förvåning blev det tre extranummer också: Flakes, Dreaming of another world och Loorna Doone som var sista sista låten och det var också en helt magisk avslutning.
Ni som inte kunde vara där borde kolla på klippet nedan då de spelar låten Serotonin under The serotonin sessions. Fler låtar från det hittar ni på Youtube.
(alla bilder är det jag som fotat)
Shout out louds på King Tuts i Glasgow
Efter ett förband som hette Plants and animals(som var helt okej, men inget jag skulle betala pengar för att se igen) gick äntligen Shout out louds upp på scen någongång stax efter klockan tio i fredags. Jag var redan innan grymt taggad och de började hela konserten med att spela 1999. Låtlistan var bra men alldeles för kort så jag saknade 100°, Play the game, You're dreaming, Show me something new och Wish I was dead. De spelade ganska många låtar från Our ill wills skivan och extranummret bestod av Please, Please, Please och Walls och under den förstnämnda exploderade publiken och alla stod och sjöng och dansade med vilket var sjukt fint. De spelade även The comeback från deras första skivan vilket också fick publiken att fullständigt jubla. Bäst tyckte jag Normandie och Too late too slow var. Normandie är en av mina absoluta favoritlåtar och var inte alls beredd på att höra den så när den väl kom så stod jag nästan i tårar. Too late too slow har varit soundtracket till mina sista dagar i Glasgow och därför var det sjukt fint när de spelade den då jag kände att dessa rader stämde så perfekt in på mig just då.
Wait...did you tell me to fight the power
the go and call me a coward?
Hey, if I'm the one that wants to stay
then why do I got my suitpack packed this way?
Sen var givetvis Impossible och Hard rain helt magiska. Kul att se dom på ett sån grym lokal som King tuts som är så lite så man får känslan av en trång klubbspelning. Dock vet jag inte om jag kan säga att den här spelningen var lika bra som den på Peace and love i somras, kan inte riktigt sätta fingret på varför, men då var alla låtar en fullständig explosion och så spelade de ju 100°. Men helt klart en grym spelning och ett fantastiskt avslut på mitt år i Glasgow.
Köpte skivan Work efter spelningen och det var någonslags deluxe version av den med bounusspår i form av en demo version av Show me something new och en ny låt som heter Well schooled. Sen var det en extraskiva med videorna till Fall hard, Walls, Four by four och en minidokumentär om arbetet med att göra skivan Work. Vet inte om den går att få tag i i Sverige för det verkar vara den europeiska versionen av skivan tyvärr.
I'm working on my backwards walk
Har just varit tvungen att lämna något jag älskar så oerhört och gråtit massvis idag. Och jag som inte brukar inte gråta mycket. Igår var jag och såg Shout out louds i Glasgow och det var så himla fint, laddar upp bilder och skriver mer om det imorgon. Har inte sovit sen igår morse och hela dagen har jag haft Frightened rabbit med My backwards walk på repeat.
Tiger Lou blir Rasmus Kellerman
Tiger Lou finns inte längre utan Rasmus Kellerman har börjat göra musik under sitt eget namn kort och gott. Skivan the 24th släpptes i maj och finns att lyssna på på Spotify. De 29 september spelar han på Debaser Slussen i Stockholm och följande finns att läsa på debaser.se om hans nya projekt:
Det var den 19 april 2009. Tiger Lou var ett band utan riktning, Rasmus Kellerman en sångare på väg att tystna. På bara fem år hade han Kellerman tagit sitt Tiger Lou så långt han kunde. Den senaste skivan – ”A Partial Print” – var konceptet uttänjt till sitt maximum. Nu visste han inte riktigt vart han skulle ta vägen.
– Jag kände mig väldigt uttömd. ”A Partial Print” var det mest fulländade och genomarbetade verk jag någonsin skapat, men när skivan gavs ut kändes det väldigt tomt. Jag hade nått min gräns. Vad skulle hända nu? Tiger Lou åkte ut på vägarna för att utmana sig själva och utmana sin publik. ”A Partial Print” framfördes från början till slut utan större avvikelser – tills turnén nådde Köln den där aprilkvällen och vägen plötsligt svängde. Som en bröllopspresent till sin syster och hennes blivande make gick Kellerman ensam upp på scenen med sin gitarr och spelade ”Talk of the Town” för dem. Tiger Lou stannade upp där och då. Rasmus Kellerman tog över istället.
– Jag hade inte spelat en låt själv inför publik på väldigt många år, och de fem minuterna ensam ute på scenen fick mig att inse hur stor saknad jag kände inför att spela naken, enkel och ärlig musik. Jag skulle börja om från början. Efter turnén skrev Kellerman omågende ”The Greatness & Me”, en låt som fungerat som katalysator för hela albumet ”The 24th”, en låt om att med åren tappa greppet om potentialen man haft som ung.
– Texterna kretsar till stor del om att bli äldre. Jag fyller 30 i år, och för första gången på 10 år finner jag mig själv i reflekterande tankar över det som passerat; mina upplevelser, åstadkommanden och misslyckanden. Vilka drömmar finns kvar? Är jag den person jag hoppats på, eller ens den person jag vill vara?
”The 24th” är en skiva fylld av de vackra melodier och starka berättelser som burit Tiger Lou framåt, men låter ändå inte som något Rasmus Kellerman tidigare gjort. ”The 24th” låter som en ung man med drömmar som är på väg att gå vilse – och som hittar sig själv igen ensam med en gitarr på scen en aprilkväll i Köln.
Text: Erik Niva.
Han skiljer själv på folk och på folk
Det är en mörk dag för Sverige idag i och med att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen och Alliansen fick mer procent än de Rödgröna. Så idag passar det perfekt att lyssna på Bilen Brinner med Florence Valentin som enligt Love själv handlar om Jörg Heider(som var partiledare för det högerextremistiska partiet BZÖ i Österrike som förde en invandrar och EU-fientlig politik) som omkom i en bilolycka 2008.
New life don't you turn your back on me, I'm not from around here you see
På fredag smäller det. Då kommer jag stå längst fram vid kravallstaketet på King Tuts i Glasgow och se Shout out louds. Hade sån tur att jag inte jobba å fredag kväll/natt heller så inget kan verkligen komma emellan. Ser fram emot det något enormt eftersom jag missade första kvarten av deras spelning på Peace&Love för att Markus Krunegår spelade då. Och skivan Work är en av de bästa skivorna som släppts i år och lokalen är perfekt storlek så det kan inte bli annat än kanon.
Where is music? What is happiness?
Ida är på besök i Glasgow och tillsammans med Annie så går vi från ställe till ställe och dricker öl på vad som känns som alla Glasgows pubar. Tennents dricker vi givetvis, för den kommer ju från staden, även fast den mest smakar vatten. När klockan slagit tolv och i princip alla ställen stänger förutom det stället vi alltid hamnar upp på, men vi vill inte att kvällen ska sluta som alla andra. Våran kompis, men mest Annies kanske, jobbar i en studio i stan och Annie frågar om vi får komma dit och hänga, men mest för att träffa honom. Vi går ner i en källare som aldrig tar slut av tunnlar och korridorer känns det som och han visar oss ett rum vi kan sitta i och vänta bland gitarrer, förstärkare och alla andra möjliga instrument och apparater. Vi sitter och diskuterar allt möjligt och har det ganska trevligt vi tre, och i rummet bredvid spelar våran kamrat upp och in igen samma textrad tillsammans med en annan karl.
Det visar sig senare att karln spelar i Twin Atlantic som tydligen var förband när vi såg Gaslight Anthem spela här i Glasgow. Jag har för mig då att jag tyckte att förbandet var ganska bra, men eftersom vi stod så långt ifrån hörde jag aldrig vad dom hette.
Därför tänkte jag idag tipsa om bandet Twin Atlantic, och speciellt låten What is light? Where is laughter? för den är ganska så bra måste jag medge. Och sångaren sjunger på sån bred skottska och det är så fantastiskt fint att det känns lite extra i hjärtat när man hör det. Videon till den låten går tyvärr inte att bädda in men här kan ni se den på Youtube.
Facit
Nu är Säkert!s andra skiva Facit släpps, och finns att lyssna på Spotify. Har inte hunnit lyssna något själv men ska göra det så fort jag hinner, vad tyckte ni?
Allt du rör blir till moll
Såg Navid Modiri och Gudarna första gången live i ett tält på Hultsfredsfestivalen 2007 och det var redan då sjukt grymt. Kanske inget jag skulle lyssna på mycket i min mp3 just då men verkligen festivalpepp musik. vi var på den spelningen just för att vi hade hört Navid Modiri i radio en massor på P3 och tyckte han verkade vara sån cool människa, så självklart gick vi och såg han band. Älskar det faktum att det är göteborska han sjunger på! Sist vi såg dem var förra året på Peace&love fesvivalen och det var sjukt bra det med. Denna vår och sommar har jag lyssnat på låten Kung Midas med dem oerhört mycket, lyssna på texten så förstår ni varför!
Lite som kung midas Allt du rör blir till moll Men om du ramlar kommer jag ramla åt samma håll Spelar ingen roll vad du gör Ingen hade rört sig om du föll Jag vet det är tungt vännen Men det är lugnt vännen Ladda din iPod Ladda den med stråkar och med sorg Du kommer vara minst lika blå I Tokyo som i Göteborg Det spelar ingen roll kompis Vi ska åt samma håll kompis För vi har ingen koll kompis För allt du rör blir till moll Lite som kung midas Allt du rör blir till moll Men om du ramlar kommer jag ramla åt samma håll För det spelar ingen roll vad du gör Jag tror ingen hade rört sig om du föll Jag vet det är tungt vännen Men det är lugnt vännen Vakta din tunga Vakta den med pilbåge och med sköld (Du måste vakta med ditt liv) Tusen optimister kommer anklaga dig för stöld Du har inget val vännen Du fick höra det som barn vännen Jag vet precis hur du känner när (Jag vet precis) Allt du rör blir till moll Lite som kung midas Allt du rör blir till moll Men om du ramlar kommer jag ramla åt samma håll Spelar ingen roll vad du gör Ingen hade rört sig om du föll Jag vet det är tungt vännen Men det är lugnt vännen Det är här vi kliver av Det är här vi kliver av
Cause I'm yours to keep if you want to
Kollade för inte så länge sen på en av mina gamla favoritfilmer Festival. Har den på VHS, det är alltså så gammal den är, och såg den sist innan jag ens själv hade börjat åka på festival. Musiken i filmen är stundvis så himla bra. När En vän med en bil med Håkan spelas och man ser de i bilden på väg till festivalen då ryser jag varje gång.
Filmen fick mig att komma på att låten Yours to keep med Teddybears STHLM feat Paola är en sjukt bra låt, fast jag egentligen inte gillar Teddybears alls.
