Katla

Ida Maria har släppt en ny skiva som heter Katla och den tycker jag att ni ska lyssna på. Finns på Spotify.

Nu åker vi till Glasgow och ser Frightned Rabbit där på måndag. Vi hörs igen när vi kommer hem på onsdag.

Jag skulle låtsas att jag är nån annan, för om du visste hur jag egentligen är skulle vi aldrig behålla det här.

Säkert spelade i dag på Kägelbanan två gånger, dels en matiné spelning med 13 års gräns och så en som pågår just nu med 18 års gräns. Hon spelade även igår och alla tre spelningarna var utsålda och Ida och jag var på den kl 15.00 idag. Mycket folk var det fast det var ändå inte trångt framför scenen och största delen av publiken bestod av vuxna vilket jag tyckte var trist. Publiken kom liksom aldrig igång, trots att applåderna efter varje låt var långa så var det inte så mycket dans och männsikor som sjöng med i låtarna i publiken tyvärr. Spelningen var himla fin, och hon spelade både gamla och nya låtar vilket var ett stort plus. Under tre gånger på konserten stod jag nästan med tårar i ögonen och gåshud över hela kroppen då hon spelade Köttet är svagt, Det kommer bara leda till något ont och mest magiskt var Någon gång måste du bli själv. Det var så fint så jag vet inte vad!

Bra var även Dansa fastän, Influensa och Jag som blev kvar. Sista extranummret var Riot och det var så fint för hon tillägnade den till alla unga som var där som fortfarande var under tjugo och brann för något, ordnar demonstrationer och som tror att allt är möjligt. Den enda låt jag saknade var Och jag grät mig till sömns efter alla dar. Tillsist kommer några av mina bilder från spelningen.







Here comes the tears, but like always I let them go



Den här videon är för alla oss som inte har biljett till Tallest man on earth som spelar två utsålda spelningar på Södra teatern i helgen. Följande fick jag höra från min kamrat som fick min biljett till Glasgow spelningen:

"He was brilliant, he played for well over an hour with songs from both albums and comfortably filled a whole arch standing. He came on more than half an hour early so by the time we sorted the unnecessary mess with the tickets and got in he'd already started, but I made it in time to hear my favourite, 'Thousand Ways', but the best response from the crowd was definately for 'The Gardener' which I then bought after the gig! From what i could hear, he was very charismatic and at ease with the crowd, and his English is exceptional as you would expect, but he starts his sentences very clearly when he's talking and tails off into a mumble, meaning you couldn't always hear what he was saying but those near front seemed to be laughing so he must be worth listening to! Really can't thank you enough"

We had it once we ain't got it anymore

Veckorna bestås mestadels för min del att gå upp alldeles för tidigt, åka två timmar till jobbet, vara på jobbet nio timmar och sen två timmar hem och sen äta och sova. Musiken som jag lyssnar på mest under dagarna och nätterna är (förutom Gaslight Anthem)Bruce Springsteen och skivorna Born in the U.S.A, The Rising och Darkness on the edge of Town. Speciellt låten Downbound train. För den passar liksom perfekt när man står där och drömmer om att lämna allt och bara fly någon annanstans. Jag kan inte riktigt beskriva det annat än att det är så jävla bra. Har som jag skrivit förut alltid gillat Bruce, men det känns som han växer mer och mer ju mer jag lyssnar och jag börjar älska hans musik mer varje dag som går.


Jag kunde varit en eld

Av en slump kom jag in på [ingenting]s hemsida och läste följande om varför konserten på Berns med shout out Louds var inställd och flyttad till Debaser Medis:

"[ingenting] ställer in sin konsert på Berns. Anledningarna är flera, men framförallt tycker vi att både Berns och Syndikalisterna beter sig illa. Vi är fredsivrare, och både Berns (genom sitt envisa ansvarsförskjutande och en motvilja att erkänna att man bedrivit en människovidrig anställningspolitik) och Syndikalisterna (med maffialiknande utpressningsmetoder som kontraproduktivt sabbar för hela fackföreningsrörelsen och radikaliserar vänsterpolitiken) beter sig omoget och oprofessionellt. Vi vill helt enkelt inte vara en bricka i spelet, en del av ett barnsligt sandlådebråk. Fuck Berns! Fuck extremism! Länge leve kärleken!

Nytt speldatum är 24e November. Lokal: gamla medborgarhuset Debaser Medis."

Jag tycker att det är bra att de tar ställning och sen säger som det är. Och när jag läste detta blev jag grymt besviken på Shout out Louds som i ett nyhetsbrev tidigare då de berättade att konserten var flyttad bara skrev: 

"Dear Stockholmers and outside friends, Our Stockholm show at Berns November 20 has been cancelled because of various personal reasons. The new date and place is Nov 24 at Debaser Medis"

För varför säger inte dom bara också som det är. Om man tar ställning varför inte våga stå upp för det sen? Men sen tidigare hade man kunnat ana det om Shout out louds efter att ha sett detta klipp på PSL inför Valet 2010. Jag gillar inte alls att många svenska band undviker frågor om politik när de får några. Okej att man inte öppet går ut med vad man röstar på och tycker men att när man väl får frågan eller tar ställning tycker jag att man måste våga stå för det.

Tillsist: ett par av mina bilder på [ingenting] från i onsdags.



Where were you when Dylan went electric?

Två av mina bilder från Shout out louds på Debaser Medis. Väldigt korniga var alla bilder tyvärr, insåg inte förrens jag sett dessa bilder att jag kanske inte kan använda 1600 ISO med mitt nya objektiv.




Tycker det är så himlans fint att främst Adam och basisten Ted verkligen ger allt och spelar varje spelning med hjärtat utanpå kroppen känns det som. För man märker verkligen att de älskar det dom gör och det är precis så det ska vara.


I left to forget and to leave behind




Lite bilder från Tarantula Waltz på Lilla Hotellbaren förra onsdagen. Fint somsagt och det bjöds på enbart nya låtar därav en på svenska. Då fick vi veta att han kommer att släppa en EP snart med bara svenska låtar, så det är något att se framemot då den svenska var en av de bästa som han spelade under kvällen. Hade föredragit om han spelat några gamla, Glasgow and Clyde är ju absoluta favoriten och även Bacchus hade varit fint att få höra live, men får lyssna på dem på Spotify istället.

Jag har varit i alla städer, letat efter dig

Imorgon tar vi tåget tidigt till Lund för att senare på kvällen se Håkan Hellström spela där. Det kommer nog bli fint som bara den! Återkommer när vi kommer hem, med bilder från Tarantula Waltz på Lilla Hotellbaren i onsdags som var himla fint förutom att vi saknade Glasgow&Clyde för han bara spelade nya låtar. Och såklart en rapport om Håkan spelningen.

That secret that you know, that you don't know how to tell


5. What song to do you wish you'd written?
-Well, it changes all the time, sometimes it's Layla, but right now I'm totally mystified by the song Blood Bank by Bon Iver.

från inlägget I still haven't found what I'm looking for...or FAQ part 2 på Brian Fallon(från Gaslight Anthem)s blogg http://cassettesinthemailbox.blogspot.com/



How patetic this must sound

Det andra förbandet till Gaslight Anthem var bandet Sharks som kommer från Leamington Spa som ligger i närheten av Birmingham. De inledde varje konsert med att säga "We're Sharks from England, thanks from having us!" och sen drog de igång och spelade med en jävla energi. Fint och det var ganska bra faktiskt tycker jag. Värda att lyssna på och de finns som tur är på Spotify. Har ni chansen att se dom live rekomenderar jag det varmt. Trots att jag(vi) inte var inlyssnade på dem alla innan vi såg de första gången fastnade jag lite för dem ändå, och det verkade som de bytte spellista varje kväll vilket också är ett stort plus. Sista Gaslight spelningen tänkte jag köpa deras skiva men den var tyvärr slut, får se om jag lyckas få tag på den på internet. Tills dess lyssnar jag på dem här på Spotify och laddar ner låten Trains gratis här.




Tonight

Ikväll mellan 21.03-23.00 är Carl Norén med i P3 fredag, det tycker jag ni ska lyssna på!

If you don't feel the way I do it don't matter, cause I'll never know how you feel

Gårdagskvällen spenderades på Kafé 44 där Johnossi spelade efter att ha annonserat om spelningen bara ett par timmar tidigare. Efter tre respektive två timmars köande(eftersom det är som vanligt på 44 att det är kö och inga biljetter som gäller) av oss fick vi äntligen komma in i värmen och strax innan åtta gick Johnossi upp på scen. Vad som var fint var att båda John och Oskar hyllade stället och sa att de ville verkligen spela där för de minns hur de hängde där när de gick på högstadiet och det gick inte att ta miste på att de verkligen älskade att vara tillbaka där. Håller med dem om det fullt ut, det är verkligen den bästa konsertlokalen och det är aldrig någon dum åldersgräns där. Sist de spelade där för ca 5 år sedan kom Ida och jag inte in, vi var de sista som inte kom in pga att det var fullt, så då fick vi stå utanför i kylan och lyssna på hela konserten, men det var fint på sitt sätt.

Johnossi gjorde en spontan spelning för de gjorde spellistan allteftersom och publiken fick önska vad de skulle spela. De ville dock inte spela det de spelade dagen innan på cirkus så det bjöds, till våran lycka, på riktigt gamla låtar och B sidor. Bäst var Chris is dead och så den fantastiska låten Summerbreeze som handlar om att inte ha kärlek och om att lärarna i skolan är idioter som John uttryckte det. Mycket fin spelning men som jag skrivit tidigare så kommer inget riktigt upp i Gaslight nivå tyvärr.

Fick ett par helt okej bilder, dock är de tyvärr lite mörka.



So touch me down in the past

I går var vi på en förhandsvising av konserten Mando Diao MTV unplugged som filmades i Berlin tidigare i höst. Tydligen har Mando släppt en singel Down in the past unplugged som ni kan kolla på nedan och på torsdag kommer hela den konserten att sändas live på MTV. 

Ida och jag tyckte det blev lite för mycket show av det hela i de ca 6 låtar vi fick se igår. Om vi går på en konsert (eller köper en live DVD) går vi ju dit för musiken och inte för att se en massa effekter, extra körer och dansare utan vi föredrar bara bandet och musiken. Ljuset i filmen var för dåligt så man såg inte riktigt alla ansiktsuttryck vilket man hade velat se, men det kanske berodde på att det bara var fel inställningar på skärmen den visades på. Är du ett riktigt Mando Diao fan är nog den här videon(som även släpps på DVD den 3 december) kul att se och ha, och kanske även köpa skivan som kommer släppas den 12 november. Men ska jag vara ärlig vet jag inte riktigt om det här var något för oss, det känns som att de kommer längre och längre ifrån de Mando de var från början och det var det Mando som vi föll för.


Tell your papa you'll be home when the good feeling dies

Har inte skrivit här i bloggen på ett tag men det är för att det enda jag lyssnar på när jag lyssnar på musik just nu är the Gaslight Anthem. Har aldrig varit med om att det varit så tidigare, men jag känner liksom inte för att lyssna på något annat än just dem. Som Ida skrev så har alla de fyra konserterna varit fantastiska och bättre än något annat jag någonsin sett, och det känns på ett sätt hopplöst att man aldrig kommer att kunna se något lika bra som de. Samtidigt kan jag inte låta bli att bärja le varje gång jag tänker tillbaka på spelningarna och hur underbart det var. Helt plötsligt kan jag brista ut i skratt när jag åker buss eller tunnelbanan och kommer och tänka på konserterna. Alla fyra kvällar har bandet kommit ut på scen till en låt som tills för några minuter var okänd för oss, men Ida lyckades alldeles nyss lista ut att det var The Clash med Straight to hell. När jag hör introt ser jag hur Gaslight kommer ut på scenen och efter ungefär halva låten börjar spela och det gör lite ont varje gång jag hör denna låten och jag inte står framför scenen Gaslight går ut på.



Viktorious på Berns

Det blir mycket om Gaslight Anthem här på bloggen, vi är mycket väl medvetna om det, men eftersom det är det enda vi lyssnar på just nu så blir det lätt så. Igår var jag på Berns och såg Viktoriuos som spelade 5 låtar. Det var någon slags presskonsert eller så men min snälla kompis Nathalie hade fixat så jag också fick följa med dom dit. Det var helt okej, men verkligen långt i från hur man är van att det låter i Sugarplum Fairy. Man skulle verkligen kunna säga att det är dansmusik, och det är inte riktigt min stil. De andra låtarna lät ungefär som första singeln When we were 10. Det var iallafall kul att se det och få höra lite hur Viktorious kommer låta, och det var ganska så mycket folk där.


We sing with our heroes 33 rounds per minute

Det finns inte ord för hur bra Gaslight Anthem var igår på Debaser Medis! När vi åkte hem efter spelningen kunde vi inte göra annat än och sitta och gapskratta för vi var så jävla lyckliga. Sångaren Brian lutar sig ut i publiken till mig och Ida under spelningen och frågar "What's your favourite song?" varpå Ida drabbas av någon slags panik och kan inte komma på något och säger Hanna och jag säger Meet me by the rivers edge. De lägger då till den i spellistan efter Angry johnny and the radio och Miles davis and the cool och vi kan inte riktigt förstå att det är sant! De hade ju inte alls behövt göra det men det var så sjukt sjukt fint! Efter spelningen måste vi bara tacka för allt och säger att "it's so depressing" att alla spelningar är över, och att vi ville åka till köpenhamn men att det är utsålt. Brian erbjuder sig då att skriva upp oss på gästlistan för "you've already bought a couple of tickets" så på torsdag är det Köpenhamn som gäller! Och jag kan fortfarande inte riktigt förstå att det är sant.

We don't drive nowhere without the radio on

I en bil på väg ner mot Malmö lyssnade vi på P3 och precis efter att vi stannat och sen satt på radion igen så berättade de i P3 musik att The Gaslight Anthem skulle spela på Debaser Medis på söndag och så spelade de American Slang. Inte ofta man hör Gaslight på radion och det passade så perfekt att få höra den när vi just var på väg till deras konsert i Malmö!

I samma program ungefär en halvtimme in i programmet så hörde vi Viktorous låt When we were 10 för första gången också, antingen kan ni lyssna på den där eller så kan ni lyssna på den på Spotify.

Ikväll är det Gaslight Anthem på Debaser Medis. Längtar så sjukt mycket men samtidigt vill jag aldrig att det ska bli kväll för det är den sista Gaslight konserten vi kommer se på ett bra tag.

Stay lucky

Nu lånar vi pappas bil och åker mot Malmö för att se Gaslight Anthem spela där ikväll på KB. Imorgon ser vi dom i Göteborg och på söndag i Stockholm. Behöver jag ens säga att vi ser fram emot detta enormt?



Nu finns det en video till Johnossis låt Dead end.


Och så en till Kristian Anttilas Magdalena(livet före döden)

"När man lyssnar på musik ska man glömma allting"

Idag släpptes första singeln When we were 10 med Viktorious som är Viktor Norén från Sugarplum Fairys soloprojekt. Har inte hittat någonstans där man kan lyssna på den än men lovar att uppdatera här så fort jag själv lyssnat på den. Tills dess kan ni kolla in när Cissi Wallin intervjuar Viktor.







She spoke words of wisdom

Idag lyssnar jag på Undercover Martyn med Two door cinema club!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0