Katla
Nu åker vi till Glasgow och ser Frightned Rabbit där på måndag. Vi hörs igen när vi kommer hem på onsdag.
Jag skulle låtsas att jag är nån annan, för om du visste hur jag egentligen är skulle vi aldrig behålla det här.
Bra var även Dansa fastän, Influensa och Jag som blev kvar. Sista extranummret var Riot och det var så fint för hon tillägnade den till alla unga som var där som fortfarande var under tjugo och brann för något, ordnar demonstrationer och som tror att allt är möjligt. Den enda låt jag saknade var Och jag grät mig till sömns efter alla dar. Tillsist kommer några av mina bilder från spelningen.
Here comes the tears, but like always I let them go
Den här videon är för alla oss som inte har biljett till Tallest man on earth som spelar två utsålda spelningar på Södra teatern i helgen. Följande fick jag höra från min kamrat som fick min biljett till Glasgow spelningen:
"He was brilliant, he played for well over an hour with songs from both albums and comfortably filled a whole arch standing. He came on more than half an hour early so by the time we sorted the unnecessary mess with the tickets and got in he'd already started, but I made it in time to hear my favourite, 'Thousand Ways', but the best response from the crowd was definately for 'The Gardener' which I then bought after the gig! From what i could hear, he was very charismatic and at ease with the crowd, and his English is exceptional as you would expect, but he starts his sentences very clearly when he's talking and tails off into a mumble, meaning you couldn't always hear what he was saying but those near front seemed to be laughing so he must be worth listening to! Really can't thank you enough"
We had it once we ain't got it anymore
Jag kunde varit en eld
Av en slump kom jag in på [ingenting]s hemsida och läste följande om varför konserten på Berns med shout out Louds var inställd och flyttad till Debaser Medis:
"[ingenting] ställer in sin konsert på Berns. Anledningarna är flera, men framförallt tycker vi att både Berns och Syndikalisterna beter sig illa. Vi är fredsivrare, och både Berns (genom sitt envisa ansvarsförskjutande och en motvilja att erkänna att man bedrivit en människovidrig anställningspolitik) och Syndikalisterna (med maffialiknande utpressningsmetoder som kontraproduktivt sabbar för hela fackföreningsrörelsen och radikaliserar vänsterpolitiken) beter sig omoget och oprofessionellt. Vi vill helt enkelt inte vara en bricka i spelet, en del av ett barnsligt sandlådebråk. Fuck Berns! Fuck extremism! Länge leve kärleken!
Nytt speldatum är 24e November. Lokal: gamla medborgarhuset Debaser Medis."
Jag tycker att det är bra att de tar ställning och sen säger som det är. Och när jag läste detta blev jag grymt besviken på Shout out Louds som i ett nyhetsbrev tidigare då de berättade att konserten var flyttad bara skrev:
"Dear Stockholmers and outside friends, Our Stockholm show at Berns November 20 has been cancelled because of various personal reasons. The new date and place is Nov 24 at Debaser Medis"
För varför säger inte dom bara också som det är. Om man tar ställning varför inte våga stå upp för det sen? Men sen tidigare hade man kunnat ana det om Shout out louds efter att ha sett detta klipp på PSL inför Valet 2010. Jag gillar inte alls att många svenska band undviker frågor om politik när de får några. Okej att man inte öppet går ut med vad man röstar på och tycker men att när man väl får frågan eller tar ställning tycker jag att man måste våga stå för det.
Tillsist: ett par av mina bilder på [ingenting] från i onsdags.
Where were you when Dylan went electric?
Två av mina bilder från Shout out louds på Debaser Medis. Väldigt korniga var alla bilder tyvärr, insåg inte förrens jag sett dessa bilder att jag kanske inte kan använda 1600 ISO med mitt nya objektiv.
Tycker det är så himlans fint att främst Adam och basisten Ted verkligen ger allt och spelar varje spelning med hjärtat utanpå kroppen känns det som. För man märker verkligen att de älskar det dom gör och det är precis så det ska vara.
I left to forget and to leave behind
Lite bilder från Tarantula Waltz på Lilla Hotellbaren förra onsdagen. Fint somsagt och det bjöds på enbart nya låtar därav en på svenska. Då fick vi veta att han kommer att släppa en EP snart med bara svenska låtar, så det är något att se framemot då den svenska var en av de bästa som han spelade under kvällen. Hade föredragit om han spelat några gamla, Glasgow and Clyde är ju absoluta favoriten och även Bacchus hade varit fint att få höra live, men får lyssna på dem på Spotify istället.
Jag har varit i alla städer, letat efter dig
That secret that you know, that you don't know how to tell
5. What song to do you wish you'd written?
från inlägget I still haven't found what I'm looking for...or FAQ part 2 på Brian Fallon(från Gaslight Anthem)s blogg http://cassettesinthemailbox.blogspot.com/
How patetic this must sound
Tonight
If you don't feel the way I do it don't matter, cause I'll never know how you feel
Gårdagskvällen spenderades på Kafé 44 där Johnossi spelade efter att ha annonserat om spelningen bara ett par timmar tidigare. Efter tre respektive två timmars köande(eftersom det är som vanligt på 44 att det är kö och inga biljetter som gäller) av oss fick vi äntligen komma in i värmen och strax innan åtta gick Johnossi upp på scen. Vad som var fint var att båda John och Oskar hyllade stället och sa att de ville verkligen spela där för de minns hur de hängde där när de gick på högstadiet och det gick inte att ta miste på att de verkligen älskade att vara tillbaka där. Håller med dem om det fullt ut, det är verkligen den bästa konsertlokalen och det är aldrig någon dum åldersgräns där. Sist de spelade där för ca 5 år sedan kom Ida och jag inte in, vi var de sista som inte kom in pga att det var fullt, så då fick vi stå utanför i kylan och lyssna på hela konserten, men det var fint på sitt sätt.
Johnossi gjorde en spontan spelning för de gjorde spellistan allteftersom och publiken fick önska vad de skulle spela. De ville dock inte spela det de spelade dagen innan på cirkus så det bjöds, till våran lycka, på riktigt gamla låtar och B sidor. Bäst var Chris is dead och så den fantastiska låten Summerbreeze som handlar om att inte ha kärlek och om att lärarna i skolan är idioter som John uttryckte det. Mycket fin spelning men som jag skrivit tidigare så kommer inget riktigt upp i Gaslight nivå tyvärr.
Fick ett par helt okej bilder, dock är de tyvärr lite mörka.
So touch me down in the past
Ida och jag tyckte det blev lite för mycket show av det hela i de ca 6 låtar vi fick se igår. Om vi går på en konsert (eller köper en live DVD) går vi ju dit för musiken och inte för att se en massa effekter, extra körer och dansare utan vi föredrar bara bandet och musiken. Ljuset i filmen var för dåligt så man såg inte riktigt alla ansiktsuttryck vilket man hade velat se, men det kanske berodde på att det bara var fel inställningar på skärmen den visades på. Är du ett riktigt Mando Diao fan är nog den här videon(som även släpps på DVD den 3 december) kul att se och ha, och kanske även köpa skivan som kommer släppas den 12 november. Men ska jag vara ärlig vet jag inte riktigt om det här var något för oss, det känns som att de kommer längre och längre ifrån de Mando de var från början och det var det Mando som vi föll för.
Tell your papa you'll be home when the good feeling dies
Viktorious på Berns
We sing with our heroes 33 rounds per minute
We don't drive nowhere without the radio on
I samma program ungefär en halvtimme in i programmet så hörde vi Viktorous låt When we were 10 för första gången också, antingen kan ni lyssna på den där eller så kan ni lyssna på den på Spotify.
Ikväll är det Gaslight Anthem på Debaser Medis. Längtar så sjukt mycket men samtidigt vill jag aldrig att det ska bli kväll för det är den sista Gaslight konserten vi kommer se på ett bra tag.
Stay lucky
Nu finns det en video till Johnossis låt Dead end.
Och så en till Kristian Anttilas Magdalena(livet före döden)