Florence Valentin





Fantastiska Markus Krunegård



Kisa Nilsson, Markus' grymma basist





Och påväg hem passerade jag förbi en trång bar på Götgatan där
Moneybrother(!) spelade Down at the R akustiskt för bartendern som
fyllde år, grymt häftigt!

Igår var också en grym dag, som utlovat var Anna Ternheims version av Shoreline extremt vacker och hur sevärt som helst.
Sen var det Florence Valentin, som hade en sjukt bra publik så det var ett himla drag och sist men inte minst fantastiska Markus Krunegård!
Vi fick höra Hela livet var ett disco (!) för första gången live och alla andra helt fantastiska låtar som Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp och Samma nätter väntar alla från sjukt bra platser näst längst fram. Markus ville inte sluta spela och var beredd att köra ytterligare ett extra nummer när Stockholms stad 23.04 sa ifrån. Kan bli så sur på sånt där när det verkligen är upplagt för hur grymma avslutningar som helst..
Det var verkligen deppigt när Markus hade spelat klart, var inte bara sista spelningen på Popaganda utan även slutet på festivalsommaren 2009..
Hanna kommer förhoppningsvis med lite bilder för er som inte var där!

Finaste Lasse Lindh ska tydligen lägga av. NEJNEJNEJ inte helt okej tycker vi. Han är ju så himla fin och hans texter om brustna hjärtan och tonårskärlek är ju så fantastiska, vad ska man göra utan honom? Hans låtar finns ju fortfarande kvar men ändå, inga nya kommer och man kommer troligtvis inte kunna se honom live. Svenska hjärtan, Överlever du Härnösand så överlever du allt, Ingen vind kan blåsa omkull oss, Tunn, Kom Kampsång, Sommarens sista smak, han har ju gjort så många otroligt bra låtar! Men det kommer en sista chans att se honom, Kafé 44 3 september 19.00. Man lär nog vara där i tid och köa, för det vill man för allt i världen inte missa! Ses vi där?

För att peppa lite mer inför popaganda och festivalens finaste tillfälle som kommer att vara när Anna Ternheim på lördagen kör sin vackra version av BDs "Shoreline" .
Är sjukt vad fin och stämningsfull den är.
Och är ledsen att jag missade när hon körde på Arvika och p&l och definitivt en låt jag ska ha på min begravning.
Här kan ni lyssna och njuta denna onsdagskväll.

Hej, mitt namn är Martina och jag är en lika konsertgalen tjej som de två som vanligtvis skriver på denna blogg. Jag har fått möjligheten att gästblogga lite då och då om konserter jag går på och nu har det blivit dags för mig att skriva lite om konserten den svenska artisten Moto Boy hade på Stockholms Kulturfestival den 11 Augusti 2009.



Konserten började med att Oskar (som Moto Boy heter till vardags) tog ton i Pie Jesu, en låt som man kanske inte vanligtvis hör på pop/rock konserter. Han gör den på sitt egna lilla vis och gör den helt klart till sin låt. Hans röst pendlar mellan att vara ljus som en gosskör ner till de lägre registrerna i hans röst som i alla fall ger mig gåshud direkt. Efter denna fina och stämningsfulla start kom en av publikfavoriterna, Young Love följt av en av mina personliga favoriter I Miss You Baby som jag fick chansen att önska till konserten. Publiken gillade det som bjöds på scen och det var många som vill vara med om denna konsertupplevelse. Under Beat Heart blev publiken knäpptyst och bara njöt av vad som spelades från denna lilla scenen mitt i Stockholm, Brunkebergstorg för att vara exakt. Efter ungerfär halva konserten fick Oskar sällskap på scen av en stråkkvartett vid namn Stockholm Strings. Att ha en stråkkvartett på scen tillför en stor del, stämningen blev så otroligt fin. Låtar som What It Was Like To Be With You och Ride My Wild Heart avlöste varandra till publikens jubel. Roliga små mellansnack bjuds vi i publiken också på. Näst sista låten för kvällen, If Only Your Bed Could Cry fick mig personligen att bli helt fylld av känslor och tårmild och jag var nog inte den enda. Den sista låten som Oskar hann med var Blue Motorbike men den avbröts efter ungefär halva för att strömmen till mikrofonerna försvann. Så när Oskar tackade publiken spelade stråkkvartetten vidare och tillslut lämnade alla scenen. Lite senare kom det fram att någon saboterat och dragit ur elkontakten.
Så alla kanske inte gillade det som spelades på Brunkeberg trots allt..

FREDAG

Finaste, bästa Timo gjorde mig dock lite besviken, den enda låten från
Lovers are lonely skivan han spelade var with a mask on, och han spelade
bara de två "hittarna" från I'm indian. Men en ny låt bjöd han på och det lät
himla bra!

Jag SMÄLTER av hans leende

Band of horses, mycket bra var dom. Bästa låten: The Funeral

Gick till Linné-tältet för satt jag skulle se Laakso där senare och där spelade
Florence and the machine, kanske inte riktigt min musiksmak, men bra var
dom live, hon verkade jätteglad att det var så många där

Sen efter lite köande började äntligen Laakso! Och till skillnad från
Peace&Love spelningen så spelade dom både The death of us(!) och
till min STORA lycka: NORRKÖPING!


Glasvegas var mycket mäktigt att se, så sjukt coolt när dom spelade
första låten och alla i publiken sjöng med. Bäst var när dom avslutade
med Daddy's gone.

Fredagen avslutades med Arctic Monkeys. Grym energi hade dom,
bäst var det när dom spelade I bet that you look good on the dancefloor
och Fluorescent Adolescent. Dock saknade jag When the sun goes down.

ONSDAG
Molotov Jive spelade på Kulturkalaset i Göteborg på Brew House, så jag drog med mig Filippa dit för att se dom. Man kan aldrig få nog av att se dom live!

Molotov Jive Oskar under solot i the Luck you got.
Hade kunnat vara en riktigt bra bild men så är någons arm i vägen tyvärr.

Anders

TORSDAG

Började kvällen med att hämta ut mitt festivalarmband och sedan se en
halvtimme med Bob Hund med Filippa på Götaplatsen.

Drog sedan vidare till Kajskjul 8 där Theodor Jensen skulle spela. Hann
bara se de två sista låtarna men han var mycket bra. Upptäckte att både Oskar
och Hurricane Gilbert från Håkan Hellströms band spelade med honom.


Sedan hade jag egentligen tänkt gå till Pustervik där Deportees spelade, men
eftersom det var långa köer överallt för att komma in stannade jag kvar på 
Kajskjul 8 där en "hemlig artist" skulle spela. Fatta hur lycklig jag blev när
först Timos band klev upp på scenen, men trodde inte riktigt på det då,
tänkte att dom kanske hade något band utan Timo ihop, men sen kom
Timo upp på scenen och då insåg jag att det verkligen var han som skulle
spela!
Timo var så fin som han alltid är, dock spelade han mest nya låtar vilket jag
inte gillar jättemycket, men när han log så smälte hela jag. Grymt att se honom
på en trång klubb, och det var typ inga andra Timo-fans där eftersom ingen
visste att han skulle spela.

Sen spelade Joel Alme, och det var inte så bra som jag förväntat mig, men
publiken verkade peppade. Var påväg att gå därifrån när jag hörde introt till
A young summer's youth, och vände då om och hela publiken sjöng med
och det var riktigtriktigt fint!

The gig of the week var Emil Jensen i kväll i Vitabergspaken och det var inget för veklingar. Spö regn och kraftig blåst sorterade bort en del och kvar blev tappra musikälskare och Emil och hans band under tre vita partytält. 
Oavsett om man gillar Emils musik eller inte är han värd att se då han blandar komik och musik med sina briljanta mellansnack som i princip alla kan känna igen sig i. Kul var också att han körde ett delvis annat program än vad han körde på p&l och Arvika så att även vi som sett honom nåra gånger bjöds på något nytt.
Klart bästa Emil låten är Hör dåligt fattar trögt som är låt nr 2 på min lista över låtar som är jag.

Det är läskigt det där, tänkte precis gå in och blogga om Hela livet var ett disco, men blev försenad för att andra saker har kom emellan, och när jag gör det ser jag att Ida precis bloggat om den, ibland tänker vi exakt likadant samtidigt. Det kan hända att jag precis tagit upp telefonen och börjat slå in hennes nummer och så ringer hon mig. Eller så börjar hon sjunga på låten jag har i mitt huvud. Scary.

Tillbaka till låten, Hela livet var ett disco går just nu på repeat hemma hos mig med. Couchsurfarna är ute på stan och jag kollar igenom Way out West bilderna och väljer ut några för att ladda upp här på bloggen inom kort. Oj vad jag beundrar Markus, han kan typ inte göra en dålig låt, övergrym är vad han är. Taggar järnet för att se honom på Popaganda i slutet på Augusti, och förhoppningsvis höra låten live.

Kicken, var är den?
Kicken, vart tog den vägen?
Hela livet var ett disco
men hur kunde det bli så svårt?

Det blev inte så att jag såg honom på Kulturkalaset ,såg bästa Molotov Jive istället. Dom slutade samtidigt som han skulle börja på en annan plats i Göteborg, så jag stannade kvar ett tag och köpte en skiva till Filippa som var med mig som tyckte att dom var bra. Inget gör mig gladare än när jag får folk att börja lyssna på Molotov. Köpte en tröja till mig också(den 3:e Molotov Jive-tröjan, man kan aldrig ha för många) och pratade lite med Anders också om att jag kände mig som en stalker, men han tyckte bara det var kul att jag åkt ner en dag tidigare till Way out west. Avslutar med en bild på bästa Anders.

Hanna är tillbaka i sthlm men wow rapporten får nog vänta för att Hanna har just nu sina tredje couchsurfare aka "soffsurfare" hos sig från något vi trodde var Australien som visade sig vara exotiska Österrike.
Spännande.
Har ni inte gjort det än är det hög tid att lyssna in "Hela livet var ett disco" av Mr Krunegård som Hanna promotade tidigare i veckan.
Det är sjukt hur mycket den växer med antalet lyssningar och jag har längtat efter att få komma hem och lyssna på den hela helgen!

I morn spelar underbara fantastiska Laakso på WOW och det blir nog grymt. Hanna är där.
Det krävs rätt många spelningar av skivorna innan man gillar dom men det är så värt det.
Första gången jag kom i kontakt med Laakso var på Arviakfestivalen06 när jag och Hanna var där. Var på Andromeda och det var sjukt mycket folk och massa drag och nåt band som uppträdde i typ sjömanskostymer. Hanna och jag gick bara förbi.
På Hultan07 i samband med att dom släppte senaste plattan Mother am I good looking? hade vi fått upp ögonen för dom, Hanna genom låten Norrköping, och jag genom deras kanske mest kända låt High drama.
I p3s tält på Hultan körde dom Hang Me in the Christmas Tree och Markus pratade om hur fina de vackra björkarna var är fortfarande ett bestående väldigt fint minne.
Så ja, jag vill också så mycket se dom i morn.

Monday (Hanna) har precis sett fantastiska Molotov Jive live på Kulturkalaset i Göteborg, vid det här laget vet ni att dom är en av våra riktiga favoriter, och för en dryg timme sen fick jag ett samtal under min nästan absoluta favoritlåt Bridges burn och det lät lovande (men Molotov kan väl inte ha dåliga spelningar i och för sig).
Vill också ha spelning snart, var alldeles för länge sen sist!

Imorgon efter att jag har jobbat natt på posten sätter jag mig direkt på en buss till Göteborg för att gå på Way out west! Ida följer inte med men jag ska bo hos Filippa och se en massa bra musik, peppar för fullt för Glasvegas, Arctic Monkeys, Laakso och Timo Räisänen. Har gjort en spellista som ni kan lyssna på med WOW musik. Och första låten på den är Markus Krunegårds nya låt Hela livet var ett disco(riktigt bra efter bara några lyssningar!), eftersom han spelar på Kulturkalaset i GBG imorgon, och det gör Molotov Jive också  :)
P3pop hade ett program med några av artisterna som spelar på WOW, lyssna in det vettja, för det var bra tycker jag P3Pop

När man inte kan somna på kvällen så sätter man på Overdosing with you och det känns lite bättre.
Gratis nedladdning på finns Billie the vision and the dancers hemsida

Skulle redan nu, i augusti kunna säga att Intohimo är årets bandupptäckt för min del. Skivan US; The Hollows som kom ut i april är grymt bra speciellt de första spåren, älskar "Hello, I'm Noah." 
Går varm på spotify.
Hade i princip inte lyssnat på dom överhuvudtaget innan vi såg dom på Magnet i Berlin i maj, hade inte lyssnat någon form av hardcore någonsin innan utan bara avfärdat hela genren utan att egentligen veta vad jag pratade om.
Men det är väl tur att man kan ändras!
Intohimo passar när som, på kvällen medan man slösurfar, att städa till, på morronen när man är as trött. Ni behöver nog inga fler argument från min sida utan fattar nog att dom är värda att lyssna in och ge en chans, nu har jag tom lyckats influera Hanna såpass mycket att hon har dom på mobilen.

Var nästan som att få höra The Restless Breakout i Berlin när Carl Norén igår som enda Sugarplum låt körde fantastiska Illusion of Conclusion i en mer akustisk version.
Skillnaden var att vi hört den live förut och att det såklart var en liten annan settning. Men det var sjukt sevärt kanske ännu mer eftersom vi är riktigt Sugarplum fantaster och vi bjöds på låtar skrivna av Mr C.Norén som inte spelats live förut. Kan inte låta bli att fundera på hur spelningen på arenan för typ två år sen var,  enda jag vet utan att ha varit där var att det bjöds på i princip bara Sugarplum låtar och den här settingen var sjukt mer uppskattad. Att få höra Carl träda fram mer.
Ni som inte var där missade något.
Sedan kan jag passa på varmt att ta en sväng förbi p&ls ekologiska kafe om ni har vägarna förbi Borlänge. Hur mysigt och bra som helst.
Bilder kommer såklart, men inom kort!

Befinner ni er i Dalarna tycker jag defenitivt ska besöka p&ls kafé i Borlänge där fantastiska Carl Norén från Sugarplum Fairy spelar i morn.
Är rätt exklusivt, har hänt en gång tidigare att bara nåra medlemmar ur Sugarplum spelat sedan vi började älska dom och då spelade Carl och Jonas på Arenan i Falun och jag hade kunnat dö för att få vara där då, den gången hade jag precis bokat in en Bryssel resa och bodde i Göteborg.
Den här gången känner jag inte riktigt att jag skulle kunna dö för att vara där men är självklart pepp som sjutton på det och väldigt nyfiken på vilka låtar han kommer köra.
Hanna och jag diskuterade detta häromdagen och kom fram till att det nästan är Carls låtar man gillar bäst, kanske kanske kanske kan man hoppas på "The restless breakout".


Carl Norén, Rockfickan i september 2008.

Har märkt att vi har en tendens att snöa in på en artist under en period, men vad fan det är liksom så det är för oss alla musikälskare så det är inte så mycket att göra åt.
Nu har vi som ni märkt kanske snöat in på Timo Räisänen och här kan ni kolla en väldigt fin version av en av hans bästa låtar från hans absolut bästa platta Lovers are Lonley, Don't let the devil ruin it all.

 
För övrigt var vår andra favoritartist Mr Krunegård på allsången idag något vi sjäva missade på tv men säkert väl värt att se och höra honom sjunga den fantastiska textraden "Jag är en vampyr jag suger och spyr låt mig komma in jag vill bli din."

Hello Saferide var med i p3 Sommarsession i lördags från Putte i parken i Karlskoga och spelade låtar hon typ aldrig brukar spela. Med andra ord låtar från albumet "Introducing Hello Saferide", bland annat fantastiska "Highschool stalker", platsar defenitivt in som en av låtarna på min lista över de låtar som verkligen är Ida.
Hon börjar spela i slutet av detta klipp som ni kan lyssna på här i ungefär 30 dagar frammåt.